Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Sofia Eriksson - Torsdag 7 dec 18:13

Kära Ni,

Tänk att det snart närmar sig jul! Jag älskar julen, högtiden, traditionen, kyrkan på julaftonsmorgon och framför allt att familjen och nära och kära samlas, skrattar tillsammans, äter gott och njuter i varandras sällskap. Jag är välsignad med stor familj och många släktingar och om jag fick bestämma skulle vi hyra ett stort gammalt slott någonstans i fjällen och vara där allihopa, dansa kring granen och dricka glögg framför en stor brasa och spela och sjunga tills vi blir alldeles hesa! Vi älskar nämligen musik!


Men det är ju svårt att samlas allihopa förstås! Vi brukar vara hemma hos oss på julafton och mina föräldrar och syskon med respektive brukar komma. Men mina syskon bor på olika håll och min kära syster ska snart föda sitt andra barn och de bor på Gotland så de firar i sitt stora kalkstenshus i år. Kanske åker vi dit i mellandagarna! 


Imorgon ska jag besöka min sjukgymnast för första gången efter min senaste operation. Jag känner mig förstås nervös, jag vill ju så mycket och besvikelsen att min kropp liksom ALDRIG är med blir alltid så stor. Efter min senaste operation fungerar armar och händer mycket bättre och jag har nästan inga domningar kvar. Jag har liksom känt mig stark. Men allting är ju relativt, jag kan ju bara jämföra mig med hur jag var i somras och hade som mest nervsmärtor och var svag och bortdomnad... Jag äter endast medicin vid behov nu när smärtan blir för ohanterbar, 


De senaste dagarna har jag haft väldigt ont på nivån c6-c7 där jag är stelopererad u. Som en kniv in. Ska avvakta några dagar till och om det inte lättar så ska jag ringa och prata med neuro i Linköping. Dagarna ser ju olika ut i smärtgrad och vart smärtan sitter är också något varierande, så jag försöker låta det vara som det är och lyssna på kroppen. Jag ligger still och vilar om dagarna, är lite ute i trädgården, och på eftermiddagarna är jag uppe när barnen kommer hem från skolan, då är det middag och läxläsning och aktiviteter! Underbart!


Håll tummarna för mig imorgon, jag återkommer med hur det går!

Stor kram

/

Whiplashmamman

ANNONS
Av Sofia Eriksson - Måndag 13 nov 21:55

Kära Ni,

Livet är likt en vågskål, av den där äldre modellen där man häller lite o skålen på ena sidan och lite i skålen på andra sidan och sen håller man på så tills vågmätaren står rakt. Då är balansen perfekt! Under mina 6 år som whiplashskadad, nervskadad, och med alltför långa listor med symptom som tillhör eller åtminstone väldigt ofta blir en påföljd av en bilkrasch- har jag försökt hitta balans i min vardag. Balans mellan fysisk aktivitet, träffa vänner och köra bil mm mm..


Jag har ju en tendens att köra på när jag väl kan, umgås, skratta, vara uppe, gå i affärer mm. Jag lever så mycket jag kan och njuter varje sekund. Jag har ju perioder med vidrig nacksmärta och huvudvärk då jag bara ligger i ett mörkt rum med inlindat huvud. Och när jag åter är ok och uppe på benen finns liksom inga andra alternativ än att leva. Göra saker. Och njuta av livet!


I somras tyckte jag att jag hade en rätt bra balans. Jag kände min kropp, min smärtgräns, visste hur jag skulle må om jag gjorde vissa saker, hur kroppen skulle reagera efterolika typer av aktiviteter, Sen bröt helvetet lös i juni och jag fick snabbt väldigt mycket mer smärta och det visade sig då att jag hade ett stort diskbråck på halsryggen som behövdes opereras.


Nu har det gått 5 veckor sedan operationen och jag mår bättre. Är piggare. Dock har jag en del nervsmärta kvar, jag kan exempelvis inte gå så mycket eller så långt. Men konvalecenstiden efter ett sådant här stort ingrepp är minst 6 månader.


Nu har jag trappat ut Gabapentin som jag ätit högsta dos sedan jag låg inne i somras. Första dagarna efter att jag helt slutat kom sömnlösa nätter med smärta och noll energi kvar i kroppen, även en del domningar som kommer i tinningarna, vid munnen och lite huvudvärk påminner om någon form av biverkning- Eksem och hudutslag i ansiktet, klåda i ögonen. Väldigt retless i kroppen och fryser och svettas om vartannat. Drömmer stressdrömmar...vaknar med hjärtklappning. Väldigt l¨g, deppig...

Men nu har jag åter fått min energi och glädje, min positiva inställning är tillbaka!


Jag är stel och har smärta i nacken. Så balans, den nya, den får ta och smyga sig in i mitt liv. Just nu har jag fullt upp med att få kroppen dit jag vill, till mina barn, till läxläsning, till middagar med familjen och glögg med fina vänner. Ignorerea smärta som kommer och går, inte bli livrädd och ledsen utan ge mig själv tid.


Jag kallas ju för Whiplash och Mamman, WhiplashMamman. Jag är en mamma med en whiplashskada. En 3-barnsmor som efter bilolyckan 2011 har 7 ärr efter ingrepp från bakhuvudet och ner i och omkring nacken! Nu ska jag och familjen njuta av tiden fram till jullovet, det blir några prov i skolan, julmarknad och julklappsinslagning, Det blir glögg och bad i vår badtunna!


All kärlek,

Kram Whiplashmamma





ANNONS
Av Sofia Eriksson - Tisdag 31 okt 13:14

Kära Ni,

Nu är det verkligen höst!

Här på Öland är det så vackert, kallt och friskt. Lite väl blåsigt dock och tyvärr börjar alla färgglada löv trilla från träden och istället bilda en fluffig matta på gräset. 

Idag är det tisdag. Sista dagen i oktober månad och en vecka och en dagefter min operation. Rastlös och ivrig som jag är tycker jag ju att denna återhämtning går oerhört långsamt! Jag är trött, har ont, sover bra vissa nätter, men andra nätter har jag svårt att sova pga väldig smärta i och omkring nacken, huvudvärk och olustkänla i halsen.


Imorgon ska jag återigen lägga om förbandet. Det ska göras på vårdcentral var 4e dag och min vän Linda kör mig. Jag får ju inte köra på 2 månader! 


Om jag då ska försöka utvärdera mitt resultat hittills...

Det är svårt att med ord beskriva eftersom det råder kaos i huvudet på mig. Det fysiska och det psykiska är liksom ihopblandat. Jag är rädd för att jag inte ska bli så bra som jag hoppas, och samtidigt är ju all förbättring bra!! Men direkt efter operationen kände jag ingen smärta och inga domningar. Dock var jag ju extremt påverkad av mediciner och hade just varit sövd... Sedan har värken pendlat lite fram och tillbaka, nervsmärta som ibland starkt ilar men det är inte på exakt samma ställen så jag hoppas att det är smärtminne och nerverna som letar nya vägar samt svullnad som trycker runt nerven. Jag har mjuk halskrage på natten och ibland på dagen, om jag rör mig. Jag får ju inte röra nacken i ytterlägen och då är det bra med kragen som stabiliserar och påminner.


Jag har några få övningar för att röra axlar, nacke och armar så jag håller igång blodcirkulation och rörelse. Här gäller det att känna sig noga för. Att operera diskbråck i halsryggen och dess eftervård och träning är en sak, men att dessutom ha en kraftig whiplashskada i botten är en annan. Detta anser jag INTE att fysioterapeuten i Linköping var införstådd med. Okunskap. Hon kom inflygandes på uppvaken som en hurtbulle medan jag låg i sängen, nyss kräkts, syrgastussen typ kvar i näsan och mådde skit. Hon berättade att smärta inte är farligt och att jag måste upp och igång bums...osv. Efter många års försök till träning eller åtminstone övningar hos min världsbästa fysioterapeut Marie Medner i Färjestaden så vet jag ju min kapacitet till detta. Och för mig är det en STOR sorg att inte kunna träna bort min smärta, att inte kunna gå så fort och långt jag vill och att inte kunna springa. Jag har alltid varit en träningstok!! Men. Jag har kommit så långt i detta att jag testar mina egna gränser. Jag vet vad jag kan och inte kan, vet vad som händer om jag rör mig på olika sätt. Det är mitt val nu hur långt jag vill pressa mig, hur ont jag vill få. 


Nu är det 3 månaders konvalecens. Sedan ska jag tillbaka till Linköping och träffa kirurgen som opererade mig.

Sedan är tanken att jag ska besöka min fysioterapeut och utvärdera och se vad vi kan göra. En sak i taget. Lättare sagt än gjort.


Nu ska jag lägga mig ner och meditera. Finns många bra you-tubeklipp med guidade meditationsövningar.


Stor kram på Er, var rädda om er och ta hand om varandra. Livet är här och nu. Det är ju titeln på en av mina låtar, den finns också på youtube... 

/Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - Fredag 27 okt 13:22

            Kära Ni,


Den 22/3 kl 8.30 åkte vi från Öland till Linköping. Vi lämnade Smilla till hundpolaren Lina. Meja stannade med mormor o morfar för hon ville inte sitta så länge i bilen! Så det var jag, min make Peter och äldsta döttrarna Lova & Agnes. 
Väl framme på sjukhuset åt vi en lätt lunch. Jag blev inskriven först av sköterska och sedan av en läkare som också noga beskrev operationen som dagen efter skulle utföras kl 07.45 3 duschskrubbningar hann utföras innan op, så håret blev ett enda trassel!

(inlägg från facebook söndag)

Framme på neurokirurgiska avdelningen! Inskriven och har eget stoooort fint rum med tv! Dagrum bredvid m kaffe o kakor. Ska duscha 2 ggr under em o kvällen med hibiscrub. Och en gång imorgon. Tid för op imorgon har jag inte fått reda på än. Ikväll blir det kontroller och blodprover.

(inlägg facebook söndag kväll)

Nämen hoppsan!
Nyss hände nåt kul, sköterskan kom in med mina mediciner och där fanns också en spruta som ska förhindra blodproppar. Den ska JAG ta själv i magen!! Hon babblade på och jag följde hennes instrukrioner och vips hade jag tagit tag i bukfettet & tryckt in sprutan!! Jösses...
Sved efteråt men detta ska jag väl fixa!😃
Nu ligger jag med värsta svintohåret som ett resultat av 2 hibiscrub- och descutan-duschar! Ingen idé att försöka kamma mig längre.
Känns pirrigt i kroppen nu, hoppas jag får sova nåt...om inte annat har jag ju typ hela morgondagen på mig;)
TACK KÄRA FINA GOA vänner för alla kramar, hjärtan och lyckönskningar inför morgondagens operation. Det betyder så mycket.
Puss & kram❤❤❤

operationsdag 23/10 
Blir väckt och inkörd i duschen! Nu är det snart dags. Blir körd i min säng till operation, får hasa mig över till den smala operationssängen. Jag får en snygg op-mössa för att matcha övriga gänget i den stora ljusa salen. Jag hör någon säga att "nu börjar jag ge sömnmedel" och narkosläkaren sätter en liten syrgasmask framför min mun och näsa. Kontrollfreak som jag är börjar jag fråga (eller försöka fråga vilket inte är så lätt med masken i nyllet) hur jag ska andas? Ska jag andas vanligt eller ta djupa andetag? Han har inte tid att svara, alla har fullt upp med sitt. Det börjar pirra i armarna och sen benen. Jag försöker slappna av.


Jag hör någon prata i tfn med min man. Hon berättar att hans fru är opererad nu och att allt har gått bra. Då börjar jag komma ihåg vart jag är. Jag mår skit. Kräks. Men är lättad över att det går bra att andas trots att jag är lite öm på halsen samt att nervsmärtorna som plågat mig under några månader faktiskt inte känns! Jag har ont i huvudet efter skruvar som tydligen hållit fast mitt huvud och ont i bröstkorg o bröstrygg. Jag har dropp och blir ständigt medicinerad. Påminner hela tiden om illamående-medicin.
Jag ligger kvar på uppvaket över natten.

24/10 tisdag
Sovit bitvis. Får Ketogan istället för morfin. Paraflex, Stesolid, Omeprazol o Alvedon o Gabapentin.
Matt. Trött. Huvud o nackont. Lite svårt att ligga bekvämt.
Åkt ambulanstransport till Kalmar. Sov hela vägen. Mår kass. Migrän!! Får migräntablett o den hjälper lite. Kan gå med gåstol till toan. Himmelriket att kunna stå upp utan yrsel o kräkningar. Men jättesvag. Konstateras att jag inte har "migrän" i dess bokstavliga bemärkelse även om känslan är densamma, det är min kända nack-huvudvärk. Då hjälper ingen migräntablett så bort med dom! Får ta Stesolid mot detta.
Åt middag o kvällsmacka. Lite ont att svälja.
Känner knappt nervvärk i armar o händer. Jo i höger nu när jag skrivit men...
 
onsdag 25/10
Sovit gott  med insomningstablett. Sagt ifrån angående Ketogan o Oxykontin m fl. Mår så illa o sockerdricka i hela kroppen o svårt att andas ordentligt.
Fick Alvedon. Fortsätter m gabapentin ett tag till, sedan uttrappning.
Migräntablett nu efter frukost, och laktulos. Snart dra kateter o få rena kläder. Öm hals o nacke.
Migrän kväll o natt. Sov dåligt.
En rumskamrat ropar "får jag lägga mig ner" får jag komma upp" och får jag lite vatten" med väldigt korta mellanrum. Öronproppar i!
 En grej att andas ut i. Under op andas man sämre o även efteråt. Att ta ett djupt andetag och sedan andas ut i denna pryl hjälper andningen att bli normal. Andningen når liksom ner i magen. Den här manicken älskar jag! Jag får ta med den hem, då och då kan det ju hända att man behöver djupandas ordentligt...!
Jag äter men det är lite svårt att svälja så jag mosar och sväljer med vatten.
Fortfarande trött o svag men lycklig över att operationen varit lyckad!!
För övrigt när det gäller min whiplashskada och tillhörande nackhuvudvärk så har en sköterska här, (som också har whiplash) rekommenderat mig medicinsk Botox i Linköping. Detta får jag undersöka när jag är där på återbesök om 3 månader!

Njut av dagen alla kära❤


torsdag 26/10

(små anteckningar) Hemsk huvudvärk, ont muskulärt i nackområdet, i bröstkorg.
Känner biverkningar av narkos o mediciner. Känner mig lite låg. Gått lite med gåvagn. Trött o svag i nackregion.
Rond: Trappa ut Gabapentin. Ta bort Paraflex o migräntablett.
Får Stesolid och Alvedon. Lite ont hö armbåge, annars smärtfri o stark i armar o händer.
Hemsk huvudvärk fortfarande.
 Mina älskade döttrar, älskar er så! Min familj ger mig så mycket kärlek, energi och kraft att resa mig igen efter denna pärs!!! Små post-its från äldsta dottern idag❤❤❤

Tack till alla fina vänner som skriver och peppar❤
Och SUPERTACK och MASSA KÄRLEK till mina älskade föräldrar Ann-Katrin & Magnus som ställer upp jämt och tar hand om våra tjejer.


27/10

Fredag. Fått kaffe. Rört på kroppen.
Blir piggare men är fortfarande trist matt och trött och har ont i nack -och huvudområdet.
Detta pga att under operationen låg jag i ett extremt läge som jag knappt vågar skriva om här för då skulle alla mina whiplashkompisar typ dö ond-döden...
Kan säga att huvudet låg utanför britsen med bara skruvar i skallens sidor (så nej, ingen fluffig nackkudde under den ömma nacken och bakhuvudet) och armarna ut åt sidorna och bakåt...
Så mörbultad är jag sannerligen.
Mår så mycket bättre utan starka mediciner!!! Fortfarande matt och trött. Svårt och ont att ligga pga smärta i huvud, dvs panna, ögon, tiningar och bakhuvud. Måste också sträcka på mig så halssåret känns fritt och att jag kan andas ordentligt.

I går kväll när mina kära hade gått och jag stod i sjukhusets badrum i sjukhusskjortan sköljde känslorna över mig. Hur hamnade jag här, fan vad jag måste gå igenom, en gammal smärta jag känner igen i höger arm kommer smygande som jag absolut inte vill känna någonsin igen. Saknar min kraft och styrka. Den har jag alltid på insidan men saknar den fysiska! Pratade med min mor och min man och mina barn. Sen somnade jag.

 

 Nu är det lördag den 28/10. Jag sitter på 7:e våningen (i 7:e himlen som sköterskorna säger) på Kalmar lasarett ortopedavdelningen. Vid fönstret. Och skriver. Med rak rygg och fungerande armar. En glädjetår faller...




Av Sofia Eriksson - Torsdag 19 okt 19:24

Kära Ni,

Så har denna vecka också snart gått. Jag ligger mycket och vilar, lyssnar på böcker och poddar samt kollar på Netflix. Jag har väldigt ont, svårt att somna på kvällarna, tryck på halsen, nervsmärta och dessutom nacksmärta, migränhuvudvärk som kommer och går och tinnitus. Med mera, med mera...


På söndag skrivs jag in i Linköping på Neurokirurgiska kliniken. Familjen kör mig. På måndag opereras jag. För diskkbråck i halsryggen.

Uppdaterar om hur operationen gått så snart jag orkar skriva!


Kramar, 

/Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - Tisdag 3 okt 08:20

Godmorgon kära Ni,

Nu är det höst på Öland. Det blir mörkt tidigare, löven ringlar ner från träden och efter några vackra soliga dagar kom igår störtskurar och blåst!

Men jag älskar hösten i alla dess former. Jag gillar varje årstid numera, och det beror på att jag har en annan inatällning till livet! Ju äldre och klokare man blir, desto mer förstår vi nog hur skört livet är. Hur fort det kan vara över, detta vårt enda liv. Så jag är närvarade i mitt och min familjs liv, med våra vänner och bekanta. Tar mig tid till det. Tänker inte framåt och längtar inte till "bättre tider" då min bästa tid eventuellt och med största sannolikhet faktiskt är NU. I kramen med mina döttrar, i samtalet med min kära mor eller i skrattet då vi delar chokladpraliner jag och min man, efter middagen en måndag. Njut. Här och nu. Det finns så mycket att vara tacksam över.


Förra måndagen träffade jag min kirurg i Linköping. Han var lugn och jättebra, kände mig direkt trygg i vetskapen om att han aka operera mig. Vi tittade på mina röntgenbilder och han beskrev allt mycket tydligt.

Jag har flera diskbråck men vi ska operera det största, ett cervicalt diskbråck C6-C7 som påverkar nervrötter och ryggmärg. Jag blir inlagd dagen innan operationen, jag kommer att vara nedsövd under operationen. Det blir en sk främre fusion, man går in via halsen. Detta är en bra film som beskriver det ingrepp jag ska genomgå:


http://stockholm.spinecenter.se/sv/operationsinformation/operation-av-diskbrack-och-fortrangning-i-halsryggen


Jag mår inget vidare, försöker hålla modet uppe. Sista dagarna migrän och smärta i bakhuvudet, stel i nacken  och dimmig syn som följd av migrän (mina vanliga bekymmer som whiplashskadad) dessutom mina nytillkomna besvär som diskbråcket medför, nervsmärtor... i armar och fingrar, även benen då och då. För jäkligt.  Att lyfta något, exempelvis mjölkpaketen gör fruktansvärt ont bla i armbågstrakten, eller att krama ur en disktrasa...jag är så svag och det gör så ont. Klen nu...

Hoppas verkligen att operationen kan avhjälpa många av mina nuvarande symptom...

Nu ska jag blunda en stund.


Kram!

/Whiplashmamman



Av Sofia Eriksson - Söndag 24 sept 10:01

Kära Ni,

som jag har väntat efter att den 25e september skulle infinna sig. Och det är det imorgon. Vi lämnar våra döttrar i skolan och sedan kör vi till Linköping och kirurgiska kliniken. Detta är det första mötet där och om operation bedöms som enda alternativet så får jag eventuellt stanna kvar och bli inlagd- eller så får jag ett nytt datum att behöva vänta på...


Mina läkare här i Kalmar skriver till Linköping att jag behöver bli inlagd direkt. Hoppas själv på detta. Jag har just lärt mig att på 1177.se kan man logga in och läsa sin journal och även förnya recept mm. Man loggar in smidigt med sitt bank ID!


Jag ligger på min säng och ska fortsätta lyssna på min ljudbok. I eftermiddag ska min make spela match och tjejerna ska nog bara slappa här hemma! Imorgon är det mormor och morfar som hämtar efter skolan. Mina kära föräldrar. Vad skulle vi göra utan er?? Ni hämtar och lämnar, kommer med käk, kommer och lagar käk, släpper allt för vår skull. Tack!!! Ni är ovärderliga. 


Jag hoppar över att beskriva var och hur det gör ont idag. Jag tar det i nästa inlägg;) Då har jag nog mer att berätta, om vad som hänt i Linköping!


Må så gott!

Stor kram

/Whiplashmamman 




Av Sofia Eriksson - Torsdag 7 sept 17:52

Blogginlägg 30/8-17

Kära Ni! Jag halvsitter i sängen och klockan har passerat midnatt. För några veckor sen var min nytillkomna värk så hemsk och intensiv att jag åkte till min smärtläkare i Västervik för att se om han kunde hjälpa mig. Jag förklarade att denna smärta är ny, annorlunda.  Efter min beskrivning att smärtan från nacken strålar ner i armen, det värker i axeln och armbägen och bak mot skuldran och armhålan och då och då får jag kramp i skuldran, nervryckningskänsla. Det ilar och domnar, handryggen och tumme och pekfinger är konstand bortdomnade, jag har ingen känsel i pekfingret. Dålig motorik, yr,  jättesvag, fumlig osv. Domnat i ansiktshalvan, migrän och ont i nacken. Allt på vänster sida. Min läkare misstänkte ganska omgående diskbråck i halsryggen och skickade mig på MR vilket bekräftade hans teori. Jag har diskbråck som både trycker på nervrötter och ryggmärgen. Kort därefter blev jag inlagd på ortopedkliniken  där de började medicinera mig i väntan på att Neurokirurgiska i Linköping tar emot mig. Jag fick morfin och Gabapentin mm. mm. Jag låg inne en dryg vecka tills jag var uppe i dos av medicinerna. Nu är jag hemma vilket förstås är fantastiskt men jag har så fruktansvärt ont så det gär inte att beskriva. Att bara ligga här och bli sämre och vänta... Detta inlägg har jag skrivit på i flera dagar... Idag är det den 7/9 och jag har tid i Linköping på Neurokirurgiska mottagningen den 25/9 men om de får ett avboknfår jag komma bums! Jag hoppas... Nåväl. Min familj och mina vänner stöttar som vanligt och det är GULD värt. Kan inte beskriva hur tacksam jag är...❤ Även mitt fantastiska juridiska ombud Ingela Flamborn  hejjar på mig och min fantastiska sjukgymnast som funnits för mig under alla år sedan bilolyckan Marie Medner står redo att hjälpa mig när jag är på benen igen. På lördag fyller vår yngsta dotter 7 år, då blir det kalas med familjen med tacos och tårta! Sedan fortsätter nedräkningen... kram på er, sköt om er, var snälla mot er själva och varandra, njut av hälsan...osv. Många tankar om livet och om vad som är viktigt och värdefullt, det blir så när man har mycket tid... / Whiplashmamman

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se