4/12 2020

Kära Ni,

Häromdagen fick jag ett brev från Spine Center med ett datum för besök hos kirurgen som ska operera mig. Då ska jag även träffa narkosläkaren. Så i januari ska jag åka dit, sedan blir jag uppsatt på väntelistan för operation.

2020. Jag fyller 40 år. Jag drömmer om att kunna vandra… Och sjunga med mina underbara musikvänner!

Men först operation. Sedan återhämtning. Därefter rehabilitering. Efter det får vi vänta och se resultatet. Mindre nerver i kläm, stelopererad och stabil i nacken vilket borde ha många positiva effekter på min livskvalitet och låta mig vara mer aktiv.

Jag tänker oftast positivt. Jag är lycklig och väldigt tacksam för mitt liv, min familj och alla fantastiska vänner som ger mig sån glädje och energi. Jag ser nog oftast glad ut. Men största delen av min tid spenderar jag hemma, i sängen eller i soffan. Väldigt sällan går jag promenader. Det kan kännas så skönt att komma ut och röra sig lite men jag får bakslag av smärta och domningar. Jag har nackmigrän som är värre vissa stunder och dagar, yrsel och smärta i ögat och huvudvärk som kan beskrivas som att mitt huvud väger 100 kg och är nertryckt mot nacken. Det lättar när jag ligger ner och sträcker ut nacken.  Jag har svårt att somna på kvällarna, vaknar av min värk flera gånger varje natt. Smärta från nacken upp i huvudet, ner i axlar och ut i armar och domnade händer, mest vänster. Nervvärk och kryp/ryck i benen och vänsterfoten krampar och domnar. Detta är min vardag. Mina nätter. Min hjärna är så trött. Jag är stressad och stressen är inuti mig och rusar runt hysteriskt. Jag försöker meditera och tänka positivt och göra min vardag så stressfri som möjligt men kroppen kör nu sitt race och struntar fullkomligt i vad jag försöker intala mig. Ångest har jag och det är väldigt jobbigt. Men allt hänger ju ihop! När trycket på nerverna i nacken lättar tror man ju att trycket på vagusnerven lättar eller helt försvinner och då slipper jag förhoppningsvis mina ojämna hjärtslag, dubbelslag och hjärtklappning. Och om jag kan röra mig mer, kanske t o m träna och vara ute i friska luften blir min sömn förmodligen bättre, och ångesten kanske minskar…

Detta är min önskan. Och jag önskar att diagnoser, omhändertagande och behandling av oss nackskadade förbättras drastiskt i vårt land. Det är så många skadade och sjuka som lider. Som inte vet vart de ska vända sig och som på sina vårdcentraler endast får rådet att lära sig att leva med smärtan och får gå hem med recept på diverse smärtstillande starka mediciner. Detta måste upphöra!

Med detta inlägg önskar jag Er alla en fin jul. Stor kram…

/Whiplashmamman

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    28 juni 2020   Kära Ni! Det är slutet av juni månad och vi har värmebölja på vår vackra ö. Men redan i början av månaden så doppade jag mig! Jag har ju haft svårt att bada då minsta känsla av kyla förvandlades till smärta på min kropp p...

Operation 10 mars på Spine Center14 maj 2020   Kära Ni! Nu har det gått drygt 2 månader sedan min nackoperation i Stockholm och jag ska i detta inlägg sammanfatta tiden strax före och efter operationen. Sedan följer ett inlägg som är dagbokante...

Kära ni!   Klockan är nu 17 och jag har just ätit middag på avdelningen. Kokt potatis, kokta grönsaker, blomkål och nån skinksås. Tidigare satt jag en stund i sjukhuskyrkan, där var det lugnt och harmoniskt vilket jag och mitt inre behöver då sis...

    29 januari 2020 Kära Ni,   Det är onsdagskväll och jag sitter i min favoritfåtölj i min favorithörna i vardagsrummet. Härifrån ser och hör jag allt. Ser just nu två av mina tre älskade döttrar. De ligger i soffan och tittar på tv och mo...

  18/1 2020   Kära Ni,   Jag är alldeles upprymd, lycklig, varm i hjärtat och försiktigt hoppfull efter veckans besök på Löwenströmska sjukhuset, Spine Center Stockholm. I onsdags åkte jag och min kära mor upp till Stockholm och bodde på et...