Kära Ni,

Nästa vecka är det äntligen dags för mitt viktiga besök på Neurokirurgiska mottagningen i Linköping. Jag har längtat till den dagen med blandade känslor! Jag VET nu att det inte läkt. Jag förstår att jag behöver opereras igen. Men samtidigt är jag förstås rädd för att ännu en gång behöva sövas ner, opereras och gå igenom den jobbiga rehabperioden.

Men jag har inget att välja på. Den värk, nervsmärta och hjärtrötthet jag lider av nu är inte rimlig. Jag vill ju mer. Och kan jag bli bättre, stabil i nacken genom en steloperation och mer utrymme för alla klämda nerver så gör jag detta! Jag kör!

Jag kommer att åka sjukbussen fram och tillbaka över dagen.

Önskar er alla en trevlig helg,

kram

/Whiplashmamman