Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Sofia Eriksson - 12 december 2016 21:15

Kära Ni,

Mitt positiva jag har gått och gömt sig. mina mungipor har halkat ner. Min humor är borta. Vad har hänt med mitt humör? Jag känner mig frustrerad och förbannad över min värk. Det gör så ont i nacken så jag mår illa och allting känns jobbigt. Det är som om jag i förväg bestämmer mig för att det kommer att bli en jobbig morgon, en smärtsam dag och en stressig kväll. Att jag inte kommer att räcka till och att jag inte kommer att kunna låta bli godis i skåpet och att jag inte kommer att orka gå ut och gå på promenad. Jag är så himla trött!


Men kvällen var fantastisk. Barnen läste och somnade, jag klinkade lite på keyboarden som står i Lovas rum. Hon älskar att spela men jag rör den sällan numera...så det var mysigt. 


Jag som brukar vara så bra på att vara i nuet är istället i tanken ständigt 10 steg före! Stressande! Blöta barnstövlar (dålig kvalité ) som vi måste lägga tidningspapper i, kolla så att vantar inte ligger blöta ihoptryckta i barnens korgar,  gympaväska ska vara packade, böcker ska läsas och det ska antecknas i läskort och dessa ska med till och hem ifrån skolan varje dag, engelska mfl ämnen med läxor, datorer och mobiler ska vara laddade, kläder ska läggas fram,  lucianattlinnen och glitter ska fram (vägrar stryka!). Osv osv. Och ja, detta är livet och jag älskar det. Men det känns som om jag inombords hyperventilerar och springer i ett ekorrhjul, och jag vill bara kliva ur. 


Ska meditera lite. Och hitta mina positiva tankar igen och tvinga upp mina mungipor. 

Det vore till stor hjälp om vi kunde anställa en städerska samt vinna på lotto! Men pengar är ju inte det viktigaste. Men ekonomin kan vara en stor stressfaktor! 


Men. Realistiskt sett är jag otroligt lyckligt lottad med friska barn, en underbar make och en stor familj och släkt och vänner♡ 

Så nu när jag skrivit av mig så känns det lite bättre. Jag önskar Er alla en LUGN tid fram till jul. 

Vi gör alla så gott vi kan efter våra förmågor. viktigast är att vi är närvarande. I nuet, i livet och framför allt för våra barn, för våra nära och kära♡ 


Stor kram

/Whiplashmamman 


ANNONS
Av Sofia Eriksson - 12 december 2016 00:07

Kära Ni♡

Söndag kväll och tredje advet. Igår var det exakt 5 år sedan bilolyckan. När allt förändrades. Mycket har varit extremt jobbigt och tufft, smärtsamt och sorgligt.  Men jag har också lärt mig mycket om mig själv. Att jag kan, får och måste lyssna på vad jag vill och orkar, vad jag klarar både fysiskt och psykiskt. Att kunna be om hjälp (fortfarande svårt dock) och att kunna säga nej. Att ta det lugnt och vara i nuet med de jag älskar. Min familj och mina vänner. Att inte vara rädd för smärtan utan att lära känna den och finna mig i hur det känns. Det blir värre efteråt. När jag varit aktiv, gått en promenad, försökt tränat, inte vilat osv. Så är det. Kanske blir det bättre sen. Kanske inte. Så det enda jag kan göra är att finna mig i nuet- med det menar inte ge upp utan leva ordentligt!!!♡


Jag vill önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år. Kör försiktigt på vägarna och drick mycket glögg med familj och vänner. Njut av julmaten och glöm för all del inte att titta på "Karl-Bertil Johnssons jul".


Stor kram/

Whiplashmamman ♡


ANNONS
Av Sofia Eriksson - 11 november 2016 11:54

Kära Ni,

Genom åren har jag haft en god kontakt med sjukhuschefen Johan Rosenqvist. Från Landstingets sida är mitt "ärende" klart och stängt. Han nekade att betala mina 2 operationer och när jag begärde utredning från sjukhusjuristen Ann-Sofie Dejke blev svaret fortfarande nej. Jag tog en paus. Några andetag. Jag kan ute ge upp.


Så häromdagen skrev jag ett nytt mejl till Landstingets sjukhuschef Rosenqvist. Idag fick jag svar. Han står fortfarande fast vid beslutet att inte låta Landstinget betala mina operationer. Däremot, om Socialstyrelsen och IVO ändrar 1 mening i sitt utlåtande om Åke Nyström och denna debatt om evidensbaserad metod, så är Rosenqvist villig att titta på det igen.



Så. Jag mot Landstinget. Jag mot Socialstyrelsen och IVO. Orden skrek i mitt huvud...It is like Moving Mountains. Så. Det är vad jag måste göra. Och så har jag ju titeln på min nästa låt...


Det omöjliga tar bara lite längre tid. Tror jag. Men jag ger inte upp.

Jag önskar Er alla en trevlig helg!

Ta det lugnt, se på varandra, lyssna på varandra.

Stor kram Whiplashmamman 


Av Sofia Eriksson - 4 november 2016 16:10

Kära Ni,

Idag är det fredag. Det är något visst med fredagar även om jag är sjukskriven och inte arbetar. Det är så mysigt, barnen har gåttx en vecka i skolan och kämpat med läxor och allt som hör skoltiden till och min käre make har gått upp tidigt hela veckan och arbetat och nu förtjänar vi alla helg och sovmorgon! Det är verkligen höst och mörkt ute nu. Vi tänder ljus och spelar spel. Vi planerar att göra varma mackor ikväll!


Idag kan Ni läsa om mig i tidningen Barometern, Bonusweekend. För några år sedan gjorde Barometern ett reportage om mig och min fight mot landstinget som inte ville bekosta min medverkan i en studie i Uppsala och inte heller mina 2 kommande operationer av docent Åke Nyström, som jag skrivit mycket om i min blogg. Denna fantastiske doktor och människa som gett mig mitt liv tillbaka! Han har också under åren varit ett stort stöd för mig och min familj.

För en tid sedan var alltså tidningen tillbaka hemma hos mig i mitt kök. Och denna gång var mitt mål att förmedla att man kan leva ett bra liv trots oförutsedda händelser, att man kan välja att tänka positivt och jag ville även rikta kritik mot Landstinget som vägrar att bekosta mina operationer hos docent Nyström! Jag vet att detta är vanligt förekommande i alla Landsting i Sverige och att vården, hjälpen och omhändertagandet av oss whiplashskadade är under all kritik.


Nu säger mina händer ifrån och orkar inte skriva mer idag.

Jag återkommer dock inom kort!

Jag vill bara tacka Er alla som läser min blogg, som följer min resa. Jag vill tacka alla Er som bidragit med en slant till insamlingen som min älskade mor Ann-Katrin Wijk startade för att jag ska kunna genomgå en till operation i framtiden. Jag hoppas att jag med denna blogg kan inspirera till ett gladare liv trots kronisk smärta eller andra tråkigheter eller sorg som ibland kommer in i våra liv. För så är livet. Härligt och jobbigt, upp och ner. Men vi har bara ett liv, som vi vet om, och jag vill ta vara på mitt och hjälpa Er andra att ta vara på sitt.

Stor kram

/

Whiplashmamman



Av Sofia Eriksson - 5 oktober 2016 23:55

God kväll/natt kära Ni,


Å vad jag tycker om att skriva, vill ju gärna skriva mer och oftare men orken finns inte alltid. Och periodvis har jag inte haft något att skriva, dagarna har liksom bara lunkat på och efter min sista nackoperation tog det tid att psykiskt landa i allt jag och min familj gått igenom. Snart har det gått 5 år sedan bilolyckan. Jag har varit sjukskriven i ca

4, 5 år. Jag har även arbetsprövat men tyvärr fungerade det inte.


Att beskriva, att på riktigt försöka förklara hur det känns, hur jag har det och hur jag mår- det är svårt. Det är till och med svår för mig att förstå och ta in. Jag försöker fortfarande acceptera hur min kropp fungerar eller rättare sagt inte fungerar. Jag vill hitta en balans mellan acceptans och framåtsträvan, inte ge upp och bara finna mig i detta smärttillstånd. Men heller inte trotsa så mycket att jag gör mig själv sämre. Jag vill visa världen att jag gör ALLT jag kan för att bli bättre, att kunna komma tillbaka till arbete i någon form. Jag får panik när jag börjar tänka på och oroa mig för vad "alla" tycker och tänker om att jag är sjukskriven. Jag får ofta höra att jag ser så "pigg" och "fräsch" ut...det är ju alltid roligt att höra men det som syns utanpå är inte alltid det som känns inuti. Det försigår ett krig i min kropp. Tänker jag för mycket på det blir jag tokig. Jag lyfter min blick och tittar framåt; inte känna efter för mycket. Och nu menar jag bara den fysiska biten! Den psykiska biten har vi ju också...

 

Mitt bakhuvud värker som om jag fått en hästkick. Jag opererades i en studie i Uppsala för 3 år sedan och blev inte alls bättre snarare sämre. Jag har nervsmärtor som bland annat på min höger sida löper uppifrån bakhuvudet, via nack rosetten och ner i axeln, fram vid nyckelbenet och ut i arm och hand. Nervsmärtor kan liknas vid ilningar i tänderna fast nu är det i kroppsdelarna. Jag har tinnitus, dvs det tjuter och brusar högt ständigt i mina öron. Detta är stressande. Det ljudet blir som en ljudeffekt till darrningar och sockerdrickskänslan jag har i kroppen. Restless legs om kvällarna. Insomningssvårigheter. Måste alltid ha musik i hörlurar för att överrösta min tinnitus. 

 

Om jag pratar en längre stund, blir stressad eller överansträngd mig i någon fysisk aktivitet så blir min värk mycket värre och jag måste ta smärtstillande och lägga mig ner. 

 

Jag är trött. Ibland orkeslös. Ibland piggare och då blir jag så lycklig att jag liksom bara kör på tills jag stupar igen, men oj vad jag njuter! Hjärntrött, glömsk, yr, hjärtklappning och hög puls kan komma fast jag ligger still. 

 

Men. Jag lever. Jag är här och nu. Jag har en helt fantastisk familj, en make som står tryggt vid min sida. 3 underbara döttrar som besitter en empati och en kärlek som gör mig stolt och lyckligast i världen. Jag har mina föräldrar, mina syskon och mina vänner. Jag har även många nya kontakter med underbara människor som är i samma situation som jag ♡

Här kommer en stor kram till Er alla!!!

 

I nästa inlägg ska jag berätta om min carpaltunneloperation som Landstinget tyckte var onödig för mig, kirurgi skulle inte hjälpa min vänstra hand och utan klinisk undersökning och med ett enda resultat från EMG (nervfunktionstest ) så konstaterades att jag inte led av carpaltunnelosyndrom. Vad hände sen tror Ni?

 

Natti natti 

/Whiplashmamman ♡

 

Av Sofia Eriksson - 3 oktober 2016 21:48

Här kommer Docent Åke Nyströms telefonnummer 0767891525 . Ring gärna om du har frågor eller vill träffa honom för konsultation!

Det går också bra att mejla honom: nilsanystrom@gmail.com


Kram

/Whiplashmamman ♡




Av Sofia Eriksson - 3 oktober 2016 00:13

Kära Ni,
Vissa inlägg tar lång tid att skriva. Särskilt om jag får tekniska bekymmer...men tur för mig att jag är gift med ett tekniskt geni som fixar allt!!

Jag började skriva en lördag i september, och jag skulle egentligen åkt med mina kära föräldrar till Södertälje för att urnsätta mormor♡ Tyvärr är jag väldigt förkyld och har en envis jobbig hosta. Som alla nackskadade vet är hosta något som förvärrar smärtan i nacke o huvud. Bilresan är lång och kan bli jobbig eftersom jag mår dåligt. Jag är dessutom öm i handen efter min operation av karpaltunneln. Därför bestämde jag mig för att stanna hemma- till barnens stora glädje!

Efter att Åke Nyström opererat min nacke 2 gånger så har de konstanta domningarna jag haft i alla år i armarna och händerna blivit mycket bättre. Särskilt i vänstra armen som inte alls är domnad längre. Dock har jag problem i vänster hand, som påmint mycket om ett karpaltunnelsyndrom men eftersom jag är nackskadad med mycket nervsmärta har det under åren varit svårt att avgöra om problemen kommit från nacken eller om det verkligen är ett karpaltunnelsyndrom. Efter kliniska undersökningar konstaterades att det var ett karpaltunnelsyndrom. Jag bad min husläkare om en remiss till ett nervfunktionstest, EMG. Detta gjordes av en sköterska och testet visade kort beskrivet en ok anatomi. Därför skickades ett svar hem till mig att någon op ej är nödvändig. Faktum kvarstår att jag hade stor problematik med vänster hand i form av domningar, svaghet, värk och fumlighet. Tappar saker konstant. 


Då gick jag åter till Åke, betalar ur egen ficka för att få den bästa. Efter op som sker under lokalbedövning, var domningarna borta och styrketestet visar på samma sryrka i båda händerna/tummarna. Innan op var skillnaden stor, jag var extremt mycket svagare i vänstra handen/tummen! 
Detta är ju ett stort problem,  att Landstinget inte lyssnat på MIG, på hur jag beskriver mitt tillstånd i min hand, just i detta fall. Ingen gjorde en klinisk undersökning.  
Jag vill här dela en länk till en fantastisk debattartikel Docent Nyström skrivit om just detta att vården inte har ett helhetsansvar utan att vi patienter slussas hit och dit och fram och tillbaka och ingen tar ansvar när det går snett. Vem hjälper den enskilda patienten?

 http://www.dagensmedicin.se/artiklar/2016/07/01/nu-flyttar-jag-fran-sverige-for-ratten-att-valja-min-egen-doktor/


Jag har betalat mina operationer själv, vi fick ta banklån. Och även om jag/vi INTE ångrar detta då det resulterade i att jag fick ett värdigt liv utan stämdiga smärtgenombrott med kräkningar, akutbesök och sängläge SÅ tycker jag att det är fruktansvärt att inte Sveriges Landsting/Kalmar landsting, i första hand bekostar detta! Men hur länge ska jag orka tjata och kämpa? Det energin jag nu har fått efter mina operationer vill jag ju lägga på det som är VIKTIGAST- dvs mina barn, min familj och mina vänner.
Jag har haft år av dialog med vår sjukhuschef som r en trevlig och förstående människa men som nekar mig ersättning. Anledningen han uppger är brist på vetenskaplig evidens. Detta har vi, jag och docent Nyström givetvis motsatt oss då det publicerats många vetenskapliga artiklar om hans operationsmetod, vi är extremt många människor dom under ca 30 års tid opererats och blivit bättre, fått minskad smärta och ökad rörlighet, minskat eller helt slutat med mediciner och många har dessutom återgått till arbetslivet.  Det är vetenskapligt bevisat att resultatet är bestående då många patienter följts upp genom åren! Är det då rättvist att VI som har fullt upp med, förutom att vara skadade och ständigt ha ont och allt vad det innebär, att få ekonomin att gå ihop då vi lever på sjukersättning, måste betala detta själva!? Långt ifrån alla får ens ta banklån. Då sjukhuschefen nekade var nästa steg sjukhusjuristen som även hon nekade mig ersättning. Nästa steg vore förvaltningsrätten.


Min önskan är att vård ska vara en självklarhet.  Finns det något som hjälper men som inte finns i hemlandstinget, ska detta erbjudas!!! Och bekostas av hemlandstinget!

Min plan framöver är att bjuda ner Åke Nyström och låta honom hålla föredrag för vår lärarkår,  där ska även jag själv medverka och jag hoppas kunna få hit några av de patienter som haft turen att lära känna denna doktor som verkligen gör skillnad. Som medmänniska och som kirurg!

Om inte våra läkare lyssnar på oss nack/nervskadade och verkligen försöker att förstå och ta lärdom av våra problem så kommer vi aldrig att få hjälp. Vi kommer att åka in och ut på sjukhus och ibland akuten, få utskrivet mediciner och vara sjukskrivna. Hamna utanför samhället, arbetsmarknaden och sociala sammanhang. Så kan vi bara inte ha det!


Sen är det ju faktiskt lite bråttom nu att lägga misstankar och annat tjafs åt sidan (riktat åt läkare i Sverige) och börja ta lärdom av docent Åke Nyström. Titta vad han gör. För en dialog. Vad är det han gör som ger oss livet tillbaka, minskad smärta, mindre mediciner och t o m vissa som kan börja arbeta igen?!? Trolleri? Nej. Kirurgisk skicklighet tillsammans med patienten som har smärta. 


Nu är det dags att sova.

Om jag kan. 

Lite musik i öronen...


Kram♡

/Whiplashmamman 




Av Sofia Eriksson - 18 augusti 2016 13:54

Kära Ni,

Hoppas ni alla njuter av sommaren, kronisk värk till trots! Som heltidssjukskriven har man aldrig ledigt- från vare sig sin smärta eller allt pappersarbete som krävs. Alla kontakter med sjukvård, jurist, försäkringskassa och försäkringsbolag samt arbetsförmedlingen. Under våren byttes i stort sett alla mina handläggare ut, min husläkare slutade och jag håller nu därför på att etablera nya kontakter. Jag önskar ofta att jag hade 1 jobb att gå till, 1 område att arbeta i och arbetskollegor jag kunde skratta med, dricka kaffe med och koncentrera mig på 1 yrke!! Måtte jag nå dit...

När jag skriver detta inlägg ligger jag i värmen på Mallorca, under ett stråparasoll. Här har jag och min älskade familj spenderat 2 veckor nu. Första dagarna hade jag riktigt ont i nacken och bakhuvudet och händerna domnade och jag tappade saker hela tiden. Resan med tåg och flyg och andra rörelser och aktiviteter jag inte vanligtvis utsätter min kropp för gjorde mig förstås sämre. Annars har det varit ljuvligt- jättevarmt och avkopplande till max!! Imorgon bitti flyger vi dock hem till Öland igen och nu längtar vi faktiskt hem, till vårt hus och till våra husdjur:)


Barnen börjar skolan på måndag, alla 3 döttrar kommer nu att gå på Torslunda Skola,  som ligger nära vårt hem! Fantastiskt! 


Själv ska jag träffa min nya husläkare, gå till min sjukgymnast för min behandling- främst akupunktur men förhoppningsvis någon form av träning/stretching.  Eventuellt ska jag skrivas in på ny smärtklinik för en form av smärtbehandling jag läst mycket om, men än så länge är jag osäker. Jag ska opereras för karpaltunnelsyndrom och hoppas detta ska ge mig mindre smärta och domningar i händerna!


Nu kom min yngsta prinsessa från poolen och la sig bredvid mig.


Jag ska skriva mer framöver. 

Ta hand om varandra och njut av dagen. Precis som den är♡

Kram

/Whiplashmamman 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se