Alla inlägg under augusti 2013

Av Sofia Eriksson - 25 augusti 2013 18:34

På fredagen låg jag, kom inte upp ur sängen p g a fruktansvärd smärta i nacken, armarna och händerna. Huvudvärk som påminner om migrän, mår illa och är yr. Jag känner på mig vart det här barkar... Mot akuten för akut smärtlindring. MEN, minns ju hur hemskt det var sist ( se tidigare inlägg) och orkar inte genomgå den resan igen utan bestämmer mig för att själv medicinerna med den smärtlindring jag har. Ny tillfällig smärtlindring jag fått från min läkare i Västervik, Ketogan. Tog två sådana under gårdagen. Hemsk men den gjorde nytta. Blev groggy, jätteyr och sluddrade och somnade. Smärtan avtog men kom tillbaka då medicinen gick ur kroppen. Nu äter jag panodil och diklofenak. Allt för att mota och hålla värken nere... Har en förkylning i kroppen och då blir min smärta alltid värre, tinnitus högre osv. Central censitisering. Innan denna omgång av överjäklig värk bröt ut hade jag en vecka med kraftig neuropatisk smärta i min högra hand, armbåge och vissa delar av armen. Fruktansvärt obehagligt. Idag orkade jag åka med familjen in till stan och gå på bio, Alfons Åberg, nu hemma helt slut. I veckan blir det mycket vila. Ska påbörja en ny kur av medicin, hade bestämt mig för att inte äta fler mediciner men vad kan jag göra. Får ju ingen fungerande vardag utan medicin. Jag gör allt för att få leva, ha en vardag och vara med min familj och mina vänner. Allt.Kram Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - 23 augusti 2013 09:40

Tre viktiga komponenter i mitt liv för tillfället. Och som tur är, tre väldigt bra och snälla komponenter:) jag lider fruktansvärt med alla som inte blir rättvist behandlade och som nekas hjälp. Jag har tur som har en vänlig och förstående handläggare på försäkringskassan som följt mig och hjälpt mig sedan olyckan. I onsdags fick jag dessutom träffa en väldigt lugn, tillmötesgående och bra man från arbetsförmedlingen. Som vanligt kommer jag dit, väl förberedd precis som om jag skulle hålla i mötet och ha svar på alla frågor som rör min arbetsprövning, hur den ska se ut och hur det kommer att gå. Jag vet, kontrollfreak. Men det var ett möte där jag fick presentera mig kort, och sedan ska vi ha ett nytt möte 6 september där vi kommer att diskutera vart jag ska vara. Hade väldigt svårt att sitta på en hård stol, värkte så i nacke, huvud, axlar, innanför nyckelben en och dessutom var jag så trött efter många dagar av väldig smärta. Han lovade mig en skönare stol nästa gång. Och att jag själv får tala om hur det känns, om jag vill pausa el ställa mig upp osv. Att det ska vara så svårt, jag tänker alltid att jag nog ska kunna stå ut. Inte har väl nån tid med mitt Gnäll om att det gör ont ( typ skitontsåjagsnartgårsönder). Men visst bryr som sig:) Apropå sköna stolar så var det precis det världens coolaste psykolog i Västervik hade. Gröna, mjuka, djupa, med nackstöd. Bästa. Jag berömde och tackade och han berättade hur många i Landstinget som varit på honom angående hans beställnig av fåtöljerna. De hade erbjudit honom dator, kontorsstol mm men han valde nåt bättre och viktigare;) vi pratade länge, han lyssnade, skrattade och berättade även egna historier. Ett fantastiskt samtal, givande och intressant. Men också utmattande. Min kära mor som kört mig, väntade utanför och istället för lunch så tog vi en glass innan jag skulle träffa min arbetsterapeut. Henne gillar jag! Vi kan skämta, vilket jag tycker är viktigt. Måste kunna skratta!! Vi pratade om arbetsprövning som komma skall. Jag förklarade min oro, stress, förväntningar och förhoppningar, prestationsångest mm. Vi satte upp mål. Jag fick skriva ner. Efter en stund var jag tvungen att ställa mig upp, smärtan gjorde att jag inte kunde sitta kvar. Efter 20 minuter av tänkande, diskuterande och skrivande var jag svimfärdig och yr och hade extrem smärta i nacken och höger arm och hand var kraftigt sömnad och brännande. Jag fick sätta mig ner. Helt slut... Vi avslutade och sedan gick mamma och jag till vårt favoritställe i Västervik, Pizzeria Morella. Somnade mellan mina underbara döttrar och ligger ännu kvar i sängen. Idag blir en lugn dag. Kram/ Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - 15 augusti 2013 18:43

Luften känns annorlunda nu, härligt lätt att andas in. Mysigt att få ta på sig en jacka på morgonen. Skönt att promenera en kort runda på kvällen, rensa tankarna, andas in och andas ut. För att andas, det är ju en självklarhet, men att andas på rätt sätt kan vara svårt, speciellt om man känner sig stressad. Jag är heltidssjukskriven. Ändå finns det faktorer i mitt liv som stressar. Antagligen är det likadant för många människor vare sig dom är sjukskrivna eller arbetar. Sedan är det ju det här med att hantera stressen. Hur man kan undvika att må dåligt av stressen. Jag har gått till en psykolog och fått KBT, kognitiv beteendeterapi. Det tog ett tag men jag lärde mig så mycket om att hantera stressen, hålla saker och ting på avstånd och kunna må så mycket bättre utan stress, ångest och oro. Efter bil olyckan har det förstås varit tufft, ledsamt, sorgligt, mardrömslikt osv, men jag har även känt tacksamhet för att jag lever, jag ser positivt på saker, är nöjd med min tillvaro och lycklig. Ibland krockar dessa två "sidor", precis som att jag känner mig som 2 personer. Sofia och whiplashmamman. Den ena är glad, nyfiken, positiv, vill, kan, vågar, älskar... Den andra har värk, smärta, ligger med migränattacker, är stel, har svårt att röra sig, orkar inte, kan inte lika mycket, vill inte lika mycket, osv. Nå, vem ska jag vara. Sofian orkar jag vara ibland, ett tag, innan whiplashmamman tar över och brottar omkull mig. Idag är jag lite nedstämd och nervös, känner längtan och ångest efter nästa vecka då jag ska på ytterligare ett möte. Vi ska diskutera arbete, arbetsträning. Innerst inne vet jag att det handlar om små korta stunder på en arbetsplats för att se hur långa pass jag orkar och vilka arbetsuppgifter jag klarar av. Under en längre period. Det ska vara hållbart i längden. Ändå tror jag visst att jag ska ut nu och göra karriär, jobba. Vilket är ohållbart. Och omöjligt. Och det gör mig ju sorgsen. I huvudet är jag Sofian men i kroppen är jag whiplashmamman. Hur ska vi komma överens?

Av Sofia Eriksson - 14 augusti 2013 22:10

...orkar jag med min värk och somliga dagar är det verkligen skittufft. Ständigt känns det som om jag måste förklara mig, att jag måste beskriva den jädra smärtutbredning jag har.Jag har ALLTID ont. Jag har ALLTID tinnitus. Jag är ALLTID yr, och ibland illamående. Det gör ont i nedre delen av min nacke, ut i axlarna, bröst benen, nyckelbenen, händerna. Osv osv. Somliga dagar är jobbiga-re. Kram från en stressad, frustrerad whiplashmamma med prestationsångest.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Whiplashmamman


Skapa flashcards