Kära Ni,

Vilken dag! Eller rättare sagt: Vilken morgon! Nog för att jag alltid varit och är lite tankspridd, mycket som snurrar i min numera ganska trötta hjärna men imorsenhöll jag på att svamla till det ordentligt!! Mitt tåg från Kalmar till Stockholm skulle gå 8.00 och jag var som vanligt i väldigt god tid!! Jag hann stå länge och frysa på perrongen. Kände mig osäker på vilket spår mitt tåg skulle gå ifrån...1 minut i 8 kom tåget från Alvesta in o jag klev på det. Dock kändes det tomt och direkt kom en konduktör och sa lite försiktigt: hej...vart ska du? När jag svarat Alvesta (byte där till Stockholm) sa han att det går nu från spår 1. Nu!! Blev alldeles kall...tänkte att detta händer alltid mig hahaha. Jag var i ett tåg på spår 3...bommarna sänktes och tågsignal ljöd högt...men konduktören pekade åt mitt håìll o mitt rätta tåg väntade in mig när jag snyggt och graciöst lunkade med min väska i ena handen och kaffemuggen skvättandes i den andra. Tur att jag stått länge i minusgrader så kaffet var kallt när det hoppade ut över handen...nåväl. Slutligen satt jag på rätt tåg och försökte få hjärtat att lugna sig.

Resten av resan gick bra, jag bytte i Alvesta och hittade även där rätt tåg fast från början! 

Nu är jag på plats. Imorgon ska jag träffa Dr Bo Bertilson igen. Jag har skrivit en noggrann graf som visar min smärthistoria från olycksdagen tills idag, vilka behandlingar och operationer jag gjort genom åren och när jag känt mig bättre eller sämre. 

I nästa inlägg ska jag berätta om mitt andra besök hos Dr Bertilson och vad vi kom fram till. Jag kommer också att beskriva hur jag gått tillväga för att ansöka om förhandsbesked ifrån försäkringskassan gällande Upright MRI i London på Medserena Centre. 

Stor kram

/ Whiplashmamman