Direktlänk till inlägg 12 mars 2017

Vara i nuet trots tankar om framtiden.

Av Sofia Eriksson - Söndag 12 mars 19:29

Kära Ni,

Jag älskar ju att skriva i min lilla blogg. Jag får ur mig tankar och känslor, får respons av Er, kanske kan jag peppa och inspirera Er i er situation som nackskadad med allt som det innebär.

Ibland känner jag att jag inte har något att skriva om. När varje dag känns likadan. Jag har ont, ont, ont. Jag är less, less, less. Jag är så trött på de läkare jag och min familj möter som direkt sätter sig på sina höga hästar och talar om för mig "hur det är": att alla har ju olika symptom och det är upp till var och en hur man vill att dagen ska bli. Osv...

Min nya husläkare tyckte inte att jag hade något att oroa mig för, jag har ju sjukersättning. Då talade jag om för honom hur jäkla dåligt betalt jag får varje månad av Föräkringskassan, trots att jag är en 36 årig akademiker med all vilja i världen att kunna återgå i arbete, att jag själv tagit lån för att kunna bekosta mina nackoperationer...Jag gav alltså min husläkare NÅGRA av anledningarna till att jag ibland kan känna mig stressad och orolig... Då förstod han lite bättre. När han sedan talade om för mig att jag ser så pigg och fräsch ut och att han minsann träffar riktigt trötta människor, så gav jag upp.


Jag ville verkligen inte ens besöka vårdcentralen. Men jag gick dit pga mina symptom som ökat med tiden, bla hjärtklappning, snabb puls som både känns o syns på magen och detta oftast när jag sätter eller lägger mig. Jag känner hur allt bara rusar i kroppen, myrkryp i benen osv. Jag fick utskrivet ångestdämpande som jag kan ta vid behov...


Jag tänker mycket på att försöka hålla mig i ett avslappnat tillstånd, stress är fruktansvärt dåligt för mig. Jag kan lätt bli stressad så hela kroppen blir spänd och då ökar smärtan direkt. Jag försöker vara i nuet. Göra det jag mår bra av. Så när tjejerna gått iväg till skolan vilar jag mycket. Ligger eller halvsitter stilla. Sover ibland om jag sovit dåligt på natten. Går ut lite med vovven. Senaste tiden har min huvudvärk varit för jäklig. Domningarna i ansiktet släpper inte, de brukar ju komma och gå, men nu är det konstant. Likaså i armar och händer. Sånt tryck i huvudet och tinnitusen ökar i takt med huvudvärken. Jag mår illa och är yr. Tar ibland värktabletter men vill helst vara utan.


Men även om jag är i nuet, med min kära familj så finns tankar om framtiden. Hur kan jag bli bättre, hur kan jag minska smärtan, då särskilt huvudvärken? Det är den som är invalidiserande.


Jag väntar en kallelse till en neurolog här i Kalmar. Jag ska be om en MRI av skallen. Helst vill jag göra en Upright MRI, då sitter man upp och de bilderna visar mycket tydligare hur nacke och skallbas är skadade. Det finns en sådan i Umeå och jag kommer att be om remiss dit. Sedan finns det även en Upright MRI i London.


Det jag vill undersöka alternativt utesluta är om min nackskada jag fick då jag var med i bilolyckan kan ha orsakat en Chiari Malformation. Nya studier visar att det kan finnas ett samband mellan ett nacktrauma och CM -symptom. Kort beskrivet är Chiari en medfödd missbildning där lillhjärnan har för stort utrymme och då trycks ner och trycker på ryggmärgen och nerver kommer i kläm. Nu finns forskning som föreslår att ett nacktrauma inte bara kan ge symptom som en CM utan även orsaka det!


Jag läser på om detta, förbereder mig och då jag får träffa neurologen får vi se hur vi kommer att gå tillväga.

En dag i tagen, leva här och nu men tänka lite på framtiden kan väl aldrig skada?!


Stor kram,

Whiplashmamman

 
ANNONS
 
Ingen bild

En annan whiplashmamma

Måndag 17 april 08:32

Hej!
Efter tio år av fel diagnoser (panikångest, social fobi, utmattning...) så hamnade jag äntligen hos en läkare som kollade min nacke och konstaterade av allvarlig whiplashskada. Han gav sig inte utan skulle få mig vidare för att äntligen få hjälp. Efter röntgen hamnade jag hos en underbar sjukgymnast. Det som hänt mig det senaste halvåret är att mina symtom som att jag ständigt går på en båt och känner mig ostadig har minskat markant i upprätt tillstånd, min tinitus har minskat i intensitet och är inte dagarna i ändå. Jag har alltså stunder då det är HELT TYST i örat. Jag har fått mycket bättre syn. Jag har fått ett djupseende tillbaka som är så sjukt skönt. Jag upplever livet i 3D igen (med undantag för de dåliga nackdagarna). Jag vet ju såklart inte vad en sjukgymnast skulle kunna hjälpa dig med men jag vill ändå tipsa om det. För mig har en helt ny värld öppnats! Självklart har jag dåliga dagar med mer ont och andra symtom och självklart är jag skitless stundtals men bara att de bättre dagarna ökt markant är så sjukt skönt!! Jag har fått hjälp hur jag ska hantera olika situationer i vardagen (alltid sitta med stöd bakom nacken, blunda och bara lyssna när intrycken blir för många, förstå att stora folksamlingar är jobbiga, kommer alltid vara jobbiga och ge men dagen efter men veta om detta och göra ett medvetet val om jag ska utsätta mig för det och planera in vila före och efter.) Sen ett knep jag själv kommit på är att ha öronproppar under de delar av dagen då ungarna låter mest och jag tror hela huvudet ska explodera. Det är sååååå skönt och gör mig till en bättre mamma. 😉

Sofia Eriksson

Onsdag 19 juli 00:32

Vad underbart att du är bättre!
Tack för tips!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofia Eriksson - Torsdag 7 dec 18:13

Kära Ni, Tänk att det snart närmar sig jul! Jag älskar julen, högtiden, traditionen, kyrkan på julaftonsmorgon och framför allt att familjen och nära och kära samlas, skrattar tillsammans, äter gott och njuter i varandras sällskap. Jag är välsignad...

Av Sofia Eriksson - Måndag 13 nov 21:55

Kära Ni, Livet är likt en vågskål, av den där äldre modellen där man häller lite o skålen på ena sidan och lite i skålen på andra sidan och sen håller man på så tills vågmätaren står rakt. Då är balansen perfekt! Under mina 6 år som whiplashskadad,...

Av Sofia Eriksson - Tisdag 31 okt 13:14

Kära Ni, Nu är det verkligen höst! Här på Öland är det så vackert, kallt och friskt. Lite väl blåsigt dock och tyvärr börjar alla färgglada löv trilla från träden och istället bilda en fluffig matta på gräset.  Idag är det tisdag. Sista dagen i...

Av Sofia Eriksson - Fredag 27 okt 13:22

            Kära Ni,   Den 22/3 kl 8.30 åkte vi från Öland till Linköping. Vi lämnade Smilla till hundpolaren Lina. Meja stannade med mormor o morfar för hon ville inte sitta så länge i bilen! Så det var jag, min make Peter och äldsta döttr...

Av Sofia Eriksson - Torsdag 19 okt 19:24

Kära Ni, Så har denna vecka också snart gått. Jag ligger mycket och vilar, lyssnar på böcker och poddar samt kollar på Netflix. Jag har väldigt ont, svårt att somna på kvällarna, tryck på halsen, nervsmärta och dessutom nacksmärta, migränhuvudvärk ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se