Direktlänk till inlägg 7 januari 2014

När lär man sig vart gränsen går?

Av Sofia Eriksson - 7 januari 2014 13:50

När hittar man den där balansen det talas och skrivas så mycket om? Vilja, samvete, rädsla, nyfikenhet, spänning, lust mm är ju fakta som är med och styr vad vi gör. Jag är nackskadad med diverse funktionshinder som egentligen inte syns utanpå. Oftast ler jag och pratar glatt. För jag känner mig oftast glad och pratig, framför allt när jag möter människor. Det som kan avslöja min ständiga vidriga värk och smärttillstånd är väl att jag ser trött och blek ut. Jag vill dock leva. Varje dag så mycket jag bara orkar. Speciellt nu kring jul och nyår och ännu fler lediga dagar då barn och make varit hemma. Jag har tänkt " bara idag, seeeeen kan jag bara lägga mig under täcket och ta igen mig". Det har blivit lite många såna dagar...underbara ljuvliga dagar med barnen, som hållitt ihop bra men som på sistone börjat tröttna på varan, såsom syskon gör. Det blir bråk och tjafs och de retas med varandra. De har kompisar hemma, jätteroligt, men jag blir engagerad o h inblandad i allt, mamma, mamma, mamma, kan du hjälpa oss, kan vi få...osv:) Vill vill vill. Men orken tryter, armar o h händer bara värker mer och mer. Nacken är pest. Huvudvärken ligger molandes. Tinnitusen är vidrig och skriker i mitt huvud. 

Nu är det stopp. Orkar inte mer. Har så ont nu och ansiktet och tungan är helt domnade, armar och händer är domnade. Ont nu. Antar att detta inte är bra balans. Fullt ös tills jag blir typ medvetslös. Men balans och det som kallas livet är inte så lätt att kombinera. Livet pågår hela tiden. Och jag vill hänga med. Speciellt när det handlar om mina barn. Att vara med dom, se dom, vara i det de gör och se allt de lär sig. Men nu. Minst ingen hos min fina snälla vän. Stora tjejerna åker med mormor och moster till leklandet. Vad vore jag utan er alla som ställer upp när min balans ramlar omkull;)?!


Kramar från whiplashmamman

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofia Eriksson - Måndag 5 mars 16:21

Kära Ni! Idag är det måndag den 5e mars. Här på Öland är det massor av snö men jag känner ändå att våren är på väg, det är mycket ljusare ute och fåglar kvittrar.    Jag har nu satt mig i min sköna grå fåtölj, på övervåningen, i hörnan. Härifrå...

Av Sofia Eriksson - 7 december 2017 18:13

Kära Ni, Tänk att det snart närmar sig jul! Jag älskar julen, högtiden, traditionen, kyrkan på julaftonsmorgon och framför allt att familjen och nära och kära samlas, skrattar tillsammans, äter gott och njuter i varandras sällskap. Jag är välsignad...

Av Sofia Eriksson - 13 november 2017 21:55

Kära Ni, Livet är likt en vågskål, av den där äldre modellen där man häller lite o skålen på ena sidan och lite i skålen på andra sidan och sen håller man på så tills vågmätaren står rakt. Då är balansen perfekt! Under mina 6 år som whiplashskadad,...

Av Sofia Eriksson - 31 oktober 2017 13:14

Kära Ni, Nu är det verkligen höst! Här på Öland är det så vackert, kallt och friskt. Lite väl blåsigt dock och tyvärr börjar alla färgglada löv trilla från träden och istället bilda en fluffig matta på gräset.  Idag är det tisdag. Sista dagen i...

Av Sofia Eriksson - 27 oktober 2017 13:22

            Kära Ni,   Den 22/3 kl 8.30 åkte vi från Öland till Linköping. Vi lämnade Smilla till hundpolaren Lina. Meja stannade med mormor o morfar för hon ville inte sitta så länge i bilen! Så det var jag, min make Peter och äldsta döttr...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se