Godmorgon kära Ni,

Nu är det höst på Öland. Det blir mörkt tidigare, löven ringlar ner från träden och efter några vackra soliga dagar kom igår störtskurar och blåst!

Men jag älskar hösten i alla dess former. Jag gillar varje årstid numera, och det beror på att jag har en annan inatällning till livet! Ju äldre och klokare man blir, desto mer förstår vi nog hur skört livet är. Hur fort det kan vara över, detta vårt enda liv. Så jag är närvarade i mitt och min familjs liv, med våra vänner och bekanta. Tar mig tid till det. Tänker inte framåt och längtar inte till "bättre tider" då min bästa tid eventuellt och med största sannolikhet faktiskt är NU. I kramen med mina döttrar, i samtalet med min kära mor eller i skrattet då vi delar chokladpraliner jag och min man, efter middagen en måndag. Njut. Här och nu. Det finns så mycket att vara tacksam över.

Förra måndagen träffade jag min kirurg i Linköping. Han var lugn och jättebra, kände mig direkt trygg i vetskapen om att han aka operera mig. Vi tittade på mina röntgenbilder och han beskrev allt mycket tydligt.

Jag har flera diskbråck men vi ska operera det största, ett cervicalt diskbråck C6-C7 som påverkar nervrötter och ryggmärg. Jag blir inlagd dagen innan operationen, jag kommer att vara nedsövd under operationen. Det blir en sk främre fusion, man går in via halsen. Detta är en bra film som beskriver det ingrepp jag ska genomgå:

http://stockholm.spinecenter.se/sv/operationsinformation/operation-av-diskbrack-och-fortrangning-i-halsryggen

Jag mår inget vidare, försöker hålla modet uppe. Sista dagarna migrän och smärta i bakhuvudet, stel i nacken  och dimmig syn som följd av migrän (mina vanliga bekymmer som whiplashskadad) dessutom mina nytillkomna besvär som diskbråcket medför, nervsmärtor... i armar och fingrar, även benen då och då. För jäkligt.  Att lyfta något, exempelvis mjölkpaketen gör fruktansvärt ont bla i armbågstrakten, eller att krama ur en disktrasa...jag är så svag och det gör så ont. Klen nu...

Hoppas verkligen att operationen kan avhjälpa många av mina nuvarande symptom...

Nu ska jag blunda en stund.

Kram!

/Whiplashmamman

Kära Ni,

som jag har väntat efter att den 25e september skulle infinna sig. Och det är det imorgon. Vi lämnar våra döttrar i skolan och sedan kör vi till Linköping och kirurgiska kliniken. Detta är det första mötet där och om operation bedöms som enda alternativet så får jag eventuellt stanna kvar och bli inlagd- eller så får jag ett nytt datum att behöva vänta på...

Mina läkare här i Kalmar skriver till Linköping att jag behöver bli inlagd direkt. Hoppas själv på detta. Jag har just lärt mig att på 1177.se kan man logga in och läsa sin journal och även förnya recept mm. Man loggar in smidigt med sitt bank ID!

Jag ligger på min säng och ska fortsätta lyssna på min ljudbok. I eftermiddag ska min make spela match och tjejerna ska nog bara slappa här hemma! Imorgon är det mormor och morfar som hämtar efter skolan. Mina kära föräldrar. Vad skulle vi göra utan er?? Ni hämtar och lämnar, kommer med käk, kommer och lagar käk, släpper allt för vår skull. Tack!!! Ni är ovärderliga. 

Jag hoppar över att beskriva var och hur det gör ont idag. Jag tar det i nästa inlägg;) Då har jag nog mer att berätta, om vad som hänt i Linköping!

Må så gott!

Stor kram

/Whiplashmamman 

Blogginlägg 30/8-17

Kära Ni! Jag halvsitter i sängen och klockan har passerat midnatt. För några veckor sen var min nytillkomna värk så hemsk och intensiv att jag åkte till min smärtläkare i Västervik för att se om han kunde hjälpa mig. Jag förklarade att denna smärta är ny, annorlunda.  Efter min beskrivning att smärtan från nacken strålar ner i armen, det värker i axeln och armbägen och bak mot skuldran och armhålan och då och då får jag kramp i skuldran, nervryckningskänsla. Det ilar och domnar, handryggen och tumme och pekfinger är konstand bortdomnade, jag har ingen känsel i pekfingret. Dålig motorik, yr,  jättesvag, fumlig osv. Domnat i ansiktshalvan, migrän och ont i nacken. Allt på vänster sida. Min läkare misstänkte ganska omgående diskbråck i halsryggen och skickade mig på MR vilket bekräftade hans teori. Jag har diskbråck som både trycker på nervrötter och ryggmärgen. Kort därefter blev jag inlagd på ortopedkliniken  där de började medicinera mig i väntan på att Neurokirurgiska i Linköping tar emot mig. Jag fick morfin och Gabapentin mm. mm. Jag låg inne en dryg vecka tills jag var uppe i dos av medicinerna. Nu är jag hemma vilket förstås är fantastiskt men jag har så fruktansvärt ont så det gär inte att beskriva. Att bara ligga här och bli sämre och vänta... Detta inlägg har jag skrivit på i flera dagar... Idag är det den 7/9 och jag har tid i Linköping på Neurokirurgiska mottagningen den 25/9 men om de får ett avboknfår jag komma bums! Jag hoppas... Nåväl. Min familj och mina vänner stöttar som vanligt och det är GULD värt. Kan inte beskriva hur tacksam jag är...❤ Även mitt fantastiska juridiska ombud Ingela Flamborn  hejjar på mig och min fantastiska sjukgymnast som funnits för mig under alla år sedan bilolyckan Marie Medner står redo att hjälpa mig när jag är på benen igen. På lördag fyller vår yngsta dotter 7 år, då blir det kalas med familjen med tacos och tårta! Sedan fortsätter nedräkningen... kram på er, sköt om er, var snälla mot er själva och varandra, njut av hälsan...osv. Många tankar om livet och om vad som är viktigt och värdefullt, det blir så när man har mycket tid... / Whiplashmamman

Kära Ni!

Jag hoppas att ni alla har en lugn och skön sommar!

Jag försöker njuta så gott det går med familj och vänner. Trots värk. Och nu är det verkligen för jäkligt!

Jag skriver nu bara med höger hand men jag har så mycket jag vill skriva i detta inlägg!! Jag får skriva i omgångar...

Nu sitter jag i Västervik och ska träffa min läkare som jag haft kontakt med (även efter de skrev ut mig som därdigutredd och inte kunde hjälpa mig mer) genom åren. Jag ska idag då smärtblockader vilket jag verkligen ser fram enot. Det är alltså en mängd sprutor som för en stund bedövar nerverna... dock är det ju en bit att åka till Västervik så jag gör det vid behiv. Och denna nervsmärta jag nu upplever sedan några veckor tillbaka är faktiskt för jäkligt. Jag står inte yt. Kan inte använda arm/hand. Det bränner o sticker och ilar. I olika lägen förvärras värken och handen sticker och domnar mycket.

Min andra läkare tror min radialisnerv är inklämd och då behöver jag opereras. Det smärtar upp i axelbich en bit av skuldran och upp i nacken. 

Detta började i juni då jag fick borrelia. Efter 3 veckors penicillinkurer lättade det men kom i juli tillbaka med full kraft. Nu gör varje steg ont o jag känner hur kroppen alltmer kurar ihop sig, axlarna upp under öronen och lutande rygg... halvsittwr och sover. Äter värktabletter dagligen. Nu måste jag få hjälp.

Förutom detta whiplashkapitel av min vardag känner jag som vanligt enorm kärlek och tacksamhet till alla människor jag har omkring mig. Mina döttrar, min make som är min klippa och mina vänner. Ni läsare, som peppar och skickar hälsningar. Jag läser men kan/orkar inte svara på allt. Men jag hoppas innerligt att Ni får tips och råd om att leva med nackskada och kronisk värk.

Ni betyder ALLT för mig.

Jag har 3 punkter på min "att söka hjälp och bli bättre"- lista under hösten.

Detta ska jag skriva om i mitt nästa inlägg.

Stor kram

/

Whiplasmamman

Kära Ni,

Tiden mellan mina inlägg varierar verkligen, men jag skriver när tid och ork finns.

Just nu ligger jag på akuten och väntar på att få träffa en infektionsläkare. Jag var här hela midsommarafton för jag min värk bara stegrade sedan jag fått borelia och börjat äta penicillin. Nu är kuren avslutad men jag mår fortfarande väldigt dåligt men smärta och domningar, trötthet, illamående osv. Framför allt min vänstra sida.

Nu kom en urgullig sjuksköterska in o pratade lite, det ska tas mer prover och snart kommer läkaren

Stor kram på Er,

Njut av sommaren för den är nu här!!! Haka inte upp er på väder mm utan nu är det sommartider.

/

Whiplashmamman 

Kära Ni!

Det är tisdag den 9 maj och idag snöar det på Öland...! 

Förutom denna smärre väderkatastrof då vi i lördags njöt av sol och sommarvärme, så är allt som vanligt.

Min älskade make har börjat sitt nya jobb och har fullt upp, våra döttrar jobbar på bra i skolan med läxor och vänner, lek och bus och mycket bad i vårt spa-bad, som vi fått köpa av våra fina vänner som visste att min nacke skulle må bra av värmen.

Våra älsklingar sover och jag har äntligen loggat in mig på min lilla blogg. Dock blir det inget långt inlägg idag då armar och nacke redan värker enormt. Att jag åkt på en dunderförkylning gör det hela inte bättre...hostan är hemsk och då framför allt för bakhuvud och nacke, får högre tinnitus och migrän och blir yr.

Nu har jag efter nästan 6 år skickat in mina sista papper till min jurist, som för övrigt är världens bästa, hon har med sin kunnighet och fina personlighet hjälpt mig under alla dessa år!! Hon heter Ingela Flamborn och jobbar på Trafikskadejuridik i Råå. Nu väntar vi på slutgiltigt beslut från Trafikskaadenömnden, har fått mitt ärende prövat 1 gång och nu ska det alltså prövas för andra och sista gången, detta kan ta ca 6 månader. Det handlar om inkomst- och pensionsförlust.

Jag ska nästa vecka få träffa en ny husläkare. Det besöken bör resultera i en röntgen av skalle/bakhuvud. Återkommer om detta och med mer information om mina tankar kring forskningsresultat som härrör Chiari Malformation efter trauma mot nacke.

Nu säger jag godnatt,

kram

/Whiplashmamman 

Kära Ni,

Jag älskar ju att skriva i min lilla blogg. Jag får ur mig tankar och känslor, får respons av Er, kanske kan jag peppa och inspirera Er i er situation som nackskadad med allt som det innebär.

Ibland känner jag att jag inte har något att skriva om. När varje dag känns likadan. Jag har ont, ont, ont. Jag är less, less, less. Jag är så trött på de läkare jag och min familj möter som direkt sätter sig på sina höga hästar och talar om för mig "hur det är": att alla har ju olika symptom och det är upp till var och en hur man vill att dagen ska bli. Osv...

Min nya husläkare tyckte inte att jag hade något att oroa mig för, jag har ju sjukersättning. Då talade jag om för honom hur jäkla dåligt betalt jag får varje månad av Föräkringskassan, trots att jag är en 36 årig akademiker med all vilja i världen att kunna återgå i arbete, att jag själv tagit lån för att kunna bekosta mina nackoperationer...Jag gav alltså min husläkare NÅGRA av anledningarna till att jag ibland kan känna mig stressad och orolig... Då förstod han lite bättre. När han sedan talade om för mig att jag ser så pigg och fräsch ut och att han minsann träffar riktigt trötta människor, så gav jag upp.

Jag ville verkligen inte ens besöka vårdcentralen. Men jag gick dit pga mina symptom som ökat med tiden, bla hjärtklappning, snabb puls som både känns o syns på magen och detta oftast när jag sätter eller lägger mig. Jag känner hur allt bara rusar i kroppen, myrkryp i benen osv. Jag fick utskrivet ångestdämpande som jag kan ta vid behov...

Jag tänker mycket på att försöka hålla mig i ett avslappnat tillstånd, stress är fruktansvärt dåligt för mig. Jag kan lätt bli stressad så hela kroppen blir spänd och då ökar smärtan direkt. Jag försöker vara i nuet. Göra det jag mår bra av. Så när tjejerna gått iväg till skolan vilar jag mycket. Ligger eller halvsitter stilla. Sover ibland om jag sovit dåligt på natten. Går ut lite med vovven. Senaste tiden har min huvudvärk varit för jäklig. Domningarna i ansiktet släpper inte, de brukar ju komma och gå, men nu är det konstant. Likaså i armar och händer. Sånt tryck i huvudet och tinnitusen ökar i takt med huvudvärken. Jag mår illa och är yr. Tar ibland värktabletter men vill helst vara utan.

Men även om jag är i nuet, med min kära familj så finns tankar om framtiden. Hur kan jag bli bättre, hur kan jag minska smärtan, då särskilt huvudvärken? Det är den som är invalidiserande.

Jag väntar en kallelse till en neurolog här i Kalmar. Jag ska be om en MRI av skallen. Helst vill jag göra en Upright MRI, då sitter man upp och de bilderna visar mycket tydligare hur nacke och skallbas är skadade. Det finns en sådan i Umeå och jag kommer att be om remiss dit. Sedan finns det även en Upright MRI i London.

Det jag vill undersöka alternativt utesluta är om min nackskada jag fick då jag var med i bilolyckan kan ha orsakat en Chiari Malformation. Nya studier visar att det kan finnas ett samband mellan ett nacktrauma och CM -symptom. Kort beskrivet är Chiari en medfödd missbildning där lillhjärnan har för stort utrymme och då trycks ner och trycker på ryggmärgen och nerver kommer i kläm. Nu finns forskning som föreslår att ett nacktrauma inte bara kan ge symptom som en CM utan även orsaka det!

Jag läser på om detta, förbereder mig och då jag får träffa neurologen får vi se hur vi kommer att gå tillväga.

En dag i tagen, leva här och nu men tänka lite på framtiden kan väl aldrig skada?!

Stor kram,

Whiplashmamman

Kära Ni!

Nu är det nytt år och det är till stor del upp till oss själva att göra detta år till någonting bra. Mitt år har börjat med extrem nacksmärta utbredd över axlar, ner i vänster skulderblad, typ låsning/kramp. Jag har haft huvudvärk och varit så yr och när jag ställt mig upp fått blodtrycksfall och nästan svimmat/kräkts. Börjar återvända till min vanliga vardag, dock trött i huvudet!! Jag har väldigt svårt att somna på kvällarna. Kroppen kan inte slappna av, som vanligt kryper det i benen men nu på sistone även i bröstet och jag får panikkänslor. I min tidiga ungdom hade jag panikångest och vet ju vad det är och hur det fungerar. Men jag anser inte att jag "borde" ha det nu. Jag som känt mig så lugn och harmonisk, lever i nuet, känner sån tacksamhet, koll på läget, mina papper i bra ordning osv. 

Men hallå!!! Jag är en 36-årig 3-barnsmorsa med ett stort hus och en trädgård. Jag har typ kontrollbehov. Vill att det ska vara ordning och reda, alla ska må bra i min omgivning, barnen ska vara hela och rena åtminstone när de går iväg till skolan. Jag vill stötta mina barn med skolarbete men inte pressa, jag vill att de ska få vara barn men ändå lära sig hyfs och visa respekt mot andra människor. Vill att de ska få ägna sig åt de hobbies de må vara/bli intresserade av men samtidigt hinnan varva ner i hemmets lugna vrå. Jag har en man som är fantastisk, min stöttepelare i allt, min livskamrat som jag känt och varit tillsammans med i snart halva mitt liv. Jag vill vara en bra fru!!

Sen har vi ju den delen av mig som är kroniskt sjuk- lever med kronisk smärta som vissa dagar gör att jag bara kan ligga i ett mörkt rum och sova. Samtidigt ha bra kontakt med försäkringskassan och min jurist (som är fantastisk) och försäkringsbolaget. Jag måste bevisa att jag visst hade arbetat heltid om jag nu var oskadad. Trots att en man på försäkringsbolaget undrade hur det skulle vara möjligt eftersom min man arbetar heltid och vi har 3 barn! Har ni hört?? Ja välkommen till nutiden tänker jag...

Så självklart finns en inre stres och oro som gnager. Jag var på vårdcentralen och tog prover för att utesluta överproduktion av sköldkörtelhormon. Det skulle kunna förklara min inre stress men hjärtklappning och snabb puls som drabbar mig titt som tätt. Oftast när jag ligger o vilar!? Men proverna var normala. Nu ska jag träffa min husläkare igen och se om jag böronen äta någon "lugn-medicin" eller någon sömnmedicin. För närvarande tar jag ibland Imova insomningstablett som fungerar. Är bara rädd att behöva ta den för ofta.

Samtidigt ska jag be min husläkare om en remiss till Dr Bo Bertilsson på Karolinska i Stockholm. Jag har blivit "utredd" och bedömd och behandlad under åren. Men jag tänkte ge denna framstående forskare och smärtläkare en chans!

Nedan har jag kopierat en text om honom och hans metod och teorier:

Kram på er!

/Whiplashmamman 

Besvärsteckning och sporrar avslöjar nervsmärtan

[PRESSMEDDELANDE 2009-02-16] Säkra, enkla och billiga metoder att ställa diagnos på patienter med nack- och ryggsmärta är att låta patienten själv skugga sina besvär på en ritning av kroppen och att använda markerande sporrar. Det visar en ny doktorsavhandling från Karolinska Institutet.

Foto privatBo Christer Bertilson

- För en erfaren behandlare tar det bara sekunder att ställa en preliminär diagnos. Metoderna kan ge en viktig vägledning om det är ett lokalt fel eller en nervstörning och i så fall vilken eller vilka nerver som kan vara påverkade, säger forskaren Bo Christer Bertilson.

I över 80 procent av fallen sammanföll diagnosen från en besvärsritning där patienterna själva skuggat sin smärta med resultaten från ett 60-tal olika kliniska tester, visar den nya avhandlingen från Karolinska Institutet. En slags sporre som rullas bimanuellt utmed huden visade sig bra för att testa smärtkänslighet. Totalt har 200 patienter från primärvården ingått i fyra delstudier där två behandlare oberoende av varandra har gjort kliniska undersökningar av deltagarna.

Bo Christer Bertilson, allmänläkare och idrottsläkare på Torvallakliniken har arbetat fram metoderna och använt dem på sina patienter under många år med gott resultat. Som forskare vid Centrum för allmänmedicin (CeFAM) har han nu även utvärderat dem vetenskapligt.

- Det är bra, enkla och användbara metoder. Vi i vården förlitar oss i många fall mer på avancerade apparater i stället för att använda händer och ögon och se hur och var patienten beskriver sina besvär, inte bara smärta, säger Bo Christer Bertilson.

Nack- och ryggbesvär är en växande orsak till sjukskrivning och förtidspensionering. Samtidigt är det idag svårt att hjälpa denna grupp. Bo Christer Bertilson ville hitta ett sätt att bedöma besvärsmönstret mer brett. En av studierna visar att 8 av 10 patienter som sökt för besvär i nacke, skuldra eller axel hade nervstörningar från ryggraden i det område där de upplevde sina besvär.

- Diagnosen blev att felet satt i ryggraden och inte i musklerna. Jag hoppas att resultat kan leda till att fler kollegor får upp ögonen för att spinalt utlöst neurogen smärta är vanligare än man tror och vara uppmärksamma på det när en smärtpatient ska utredas och behandlas, säger Bo Christer Bertilson.

Han menar att resultaten förhoppningsvis också kan ge många patienter en förklaring på sin smärta och därmed öka möjligheterna att få rätt behandling och ökad livskvalitet. En annan intressant upptäckt var att jämfört med MR-kamera gav bland annat sporrarna och besvärsteckningen betydligt fler fynd av neurogen påverkan.

Andra resultat i avhandlingen tyder på att patienter ofta underdriver sina besvär, snarare än överdriver. I en av studierna medger två tredjedelar av deltagarna att de har besvär på fler ställen som hör ihop med samma nervstörning när läkaren väl tog sig tid att fråga efter mer än vad patienten hade sökt för. Bo Christer Bertilson menar att läkare kan ha en tendens att inte låta patienten tala till punkt.

I framtiden hoppas han att läkarna kan göra smärtbedömningar via Internet. Patienten ska exempelvis kunna skanna in sin besvärsteckning eller hålla upp den framför en kamera

- Om man någon gång kan använda ordstävet att en bild säger mer än tusen ord så är det här, säger han.