Senaste inläggen

Av Sofia Eriksson - 3 januari 2016 00:10

Kära Ni,

Sällan skriver jag nu och det känns ju trist men som jag skrev i mitt senaste inlägg är det svårt att beskriva hur jag mår nu. Jag vet knappt själv. Ibland slår mig tanken att fan, jag är så dålig, att det aldrig kan gå åt rätt håll, att jag aldrig blir bättre då BRA är ett begrepp jag släppt för längesedan...härhandlar det om förbättring i vilken grad som helst samt att återfå livskvalite. Och detta har jag ju uppnått tack vare Dr Nyström.


Innan operationerna sa jag, som så många andra, att om jag bara blir 2% bättre så blir jag överlycklig. Bara jag blir liiiite bättre ska jag aldrig mer gnälla... Åke talade även med mig om hur stor risken är att man kan bli deprimerad efter operation då livet faktiskt ändras. Och det är bevisligen så att även när vi patienter uppnår förbättring, stor som liten, så kan vi ändå hamna i en depression.


Då jag hela tiden varit medveten om detta har jag då och då analyserat mitt mående för att försäkra mig om att jag inte blivit deprimerad och behöver medicin. Men vart går gränsen? Gränsen mellan att vara frisk men sjuk, att vara lycklig men deprimerad, att vara uppe och levande men att helst bara vilja ligga kvar i sängen. Fast ändå inte...hur vet jag?


Den senaste tiden i mitt liv har jag kunnat slappna av lite i min situation, gällande alla papper, handläggare på fk och af, jag har en bra pågående kontakt med min trafikjurist och jag är färdigutredd, opererad ett antal gånger och ska nu då alltså "bara" ta det lugnt och se tiden ann. Läka. Jag är medveten om mina förbättringar och är givetvis tacksam för dessa samtidigt som jag lider av kvarstående funktionshinder och smärtor. SOM INTE SYNS. För jag ser glad ut. Men ledsamheten kommer allt oftare, känslan av hopplöshet, att jag "ändå aldrig kommer att klara av nåt jobb", att jag inte kommer att bli bättre än såhär. Jag som efter operationerna kunnat sova så gott, har nu svårt att somna och är ständigt trött. Häromdagen klev jag inte upp alls. Mitt h är väl inte på topp hela tiden, min stubin och tålamod något förkortat...! Jag vill inte vara sån.


Jag pratade idag med bäste Åke, det gör mig alltid lugn. Han sätter konkreta ord och benämningar på mitt känslokaos. Han sopar upp allt som jag srör omkring mig, lägger i en liten ask och sätter en etikett på. Jag tackar!;)


Kanske är det dags att prova någon medicin, anti-depressiv sådan. Jag vill ju må bra. I kroppen och i knoppen. Jag ska också snart göra en ny MR samt ett nervfunktionstest för att se om mina onda värkande och domnade händer är karpaltunnelsyndrm eller om problemen härstammar ifrån nacken.


Under januari ska jag på återbesök hos Dr Nyström i Linköping. Vi ska även ha ett möte med vår sjukhuschef här i Kalmar. Återkommer mer om detta framöver.


Jag vill ge er alla en stor kram och säga att ni duger precis som ni är, alla gör vi så gott vi kan, det är tufft och svårt ibland, men det kommer alltid bättre dagar. De ska vi ta vara på. Och vi ska våga prata om hur vi mår, sätta ord på våra känslor. Det är helt ok!


God fortsättning till Er alla!!!

Kram

/Whiplashmamman

ANNONS
Av Sofia Eriksson - 20 december 2015 01:01

Kära Ni,

Jag behövde en paus. Jag behövde vila, sova, läka, tänka, inte tänka osv...

Har dock många gånger saknat att skriva ett inlägg här i min lilla blogg. Men jag har varit så väldigt tom. Jag har inte hittat orden att skriva eller att beskriva hur jag mår, hur min sista operation gick eller hur livet är just nu. 


Livet rullar på. Min älskade familj finns närmast mitt hjärta. Mina kära vänner står stadigt vid min sida. Min älskade mormor dog för en tid sedan och jag höll hennes hand när hon tog sitt sista andetag. Fint och så sorgligt. Vi har skaffat en hund, en liten shih tzu som heter Smilla. Det är roligt, hon är mitt sällskap om dagarna... Barnen börjar sitt jullov nu och de har haft avslutning av en termin av discodans samt streetdance/hiphop.


Jag har fått en ny handläggare i mitt försäkringsbolag och en ny handläggare på försäkringskassan. Jag har varit hos min husläkare och inväntar tid för ny MR av nacken samt ett EMG av mina nervbanorna i händerna med omnejd för att se om operation av karpaltunnelsyndrom är nödvändigt eller om min smärt- och domningsproblematik. kommer ifrån nacken.


Jag går upp i stort sett varje morgon och på mina bra dagar anser jag mig ha en fin livskvalitet Tack vare Dr Åke Nyström. Trots stora förbättringar har jag ständig värk och orkeslöshet vilket gör att jag bara klarar viss ansträngning i vardagen. Alltså; jag åker till affären sedan sover/ligger jag pga ökad smärta samt extrem trötthet. Jag städar lite hemma, samma biverkningar osv. 


Ständig ångest nu för tiden då jag tänker mycket på arbete. Jag vill. Men jag inser att i mitt liv finns en viss mängd energi och ork och den går i första hand till mina barn och att vara uppe och i te vara sängbunden större delen av min tid.


Jag ska försöka sova nu. Men lovar att uppdatera denna dagbok tillika min blogg lite oftare. Att skriva är för mig guld värt.

Stor kram

/

Whiplashmamman

ANNONS
Av Sofia Eriksson - 1 september 2015 22:22

Kära Ni,

Efter bilolyckan 2011 startade jag denna blogg. Delvis för att alla mina nära och kära skulle kunna ta reda på hur jag mådde och vad som hände och delvis som en dagbok där jag kunde skriva ner framsteg och bakslag, känslor och tankar. Bloggen har även blivit informativ och hjälpt och stöttat andra människor i samma sits som mig. Detta är jag väldigt glad för, att vi tillsammans kan peppa varandra och ge tips och råd om vad som funkar för oss.


På sista tiden har jag mycket nervvärk. Det liksom smärtar, ilar, bränner och sticker från ansiktet ner i axlarna, armarna, händerna och fingrarna. Jag är stel, särskilt i händer och fingrar som låser sig. Jag är svag i armar, det är jobbigt att skriva nu på datorn och borsta tänderna, blir alldeles matt och trött och måste ta pauser.


Jag har värk runt fotlederna, fötternas utsidor och en bit upp på smalbenet. Kramp ibland, stickningar och domningar ibland. Stelnar till och får svårt att börja gå när jag suttit eller legat en stund. Jag har huvudvärk. Är trött.


Men. Dagen idag är här och kommer inte igen. Idag blev jag bjuden på lunch av min kära syster och vi passade på att shoppa lite också. Meja fyller 5 år nästa vecka! Och själv fyller jag 35 år på fredag... Familj och släkt kommer och firar oss och på söndag kommer våra närmaste vänner. Det blir så mysigt och när måndagen kommer ligger jag under täcket och sover. På måndagar är jag alltid väldigt trött då jag under helgen vill vara med familjen och vill helst inte gå undan och vila hela tiden...


Nu är det läggdags och händerna och fötterna sover och sticker och nacken är tung och trött.

Kram på Er

/

Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - 28 augusti 2015 19:28

Kära Ni,

hoppas att ni alla har haft en fin vecka och att ni kunnat njuta av vårt sensomarväder. Idag har det varit riktigt varmt här på Öland och jag har haft min fina vän på kaffe på förmiddagen. Sedan sov jag en stund innan barnen kom hem. Ikväll äter vi gott framför tvn och njuter av att det är helg.


Jag har just pratat med världens bästa läkare, Åke Nyström. Det känns alltid så tryggt och lugnt efter våra samtal. Under hösten ska vi träffas och när jag uppnått ett stadigt läge i mitt smärttillstånd kommer vi upprätta en plan för min nästa och förhoppningsvis sista operation.


Jag har haft några jobbiga nätter, inte svårt att somna in för jag är jättetrött, men jag vaknar av mina värkande och stickande armar och händer. Även ben och fötter bråkar. Nervsmärta är fruktansvärt! Det ilar, sticker och smärtar från axlarna hela vägen ut i fingrarna. Även ansiktets vänstra sida är som vanligt domnat runt näsan och läppen samt en bit upp på kindbenet. Jag har min envisa huvudvärk men den är under kontroll men det gäller att ta det lite lugnt för om jag anstränger mig eller gör för mycket så exploderar huvudvärken. Jag har mycket smärta i mitten av bakhuvudet och vaknar om jag legat för länge på rygg och får kuddens tryck för länge mot bakhuvudet. På sistone har jag ökat intaget av medicin, då främst oxycontin och när det är som värst stesolid.


En dag i taget. Njut av allt livet ger. De små sakerna som barnens leenden och kramar, är maken tar min hand och att kunna gå ut i trädgården och plocka världens godaste plommon.


Jag önskar er alla en trevlig helg,

Kram

/Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - 20 augusti 2015 19:39

Kära Ni,

I början av sommaren kände jag mig ganska bra. Jag var pigg och hade mindre smärta och framför allt mindre huvudvärk. Under sommaren har jag lagt min energi på mina barn, min familj och mina vänner. Jag har tagit en paus ifrån allt kämpande, allt pappersarbete och alla kontakter med sjukvård osv. Jag har fått nya handläggare på försäkringskassan och på mitt försäkringsbolag. Men jag har kvar min fantastiske jurist och så har jag ju självklart kontakt med Åke Nyström. Under hösten ska jag åka till Linköping och träffa honom för att diskutera framtida operation.


Jag har under åren lärt mig att slappna av och vara i nuet. Jag får känna efter hur jag mår när jag vaknar. Känna efter vad jag orkar göra just denna dagen, kanske stannar jag kvar i sängen eller soffan, kanske åker jag och hälsar på en god vän eller så tar jag emot besök. Men hur dagen än blir och hur jag än mår så accepterar jag att det är som det är. Jag tar en dag i taget. Jag har gicetvis stora förhoppningar om att nästa operation ska få mig i så bra skick som möjligt men jag är också instlld på att mitt liv kommer att fortsätta och vara underbart även om jag förblir i det skick jag idag befinner mig.


Jag har mycket smärta i nacken. Jag har värk och domningar/stickningar i händer även ibland i armarna. Jag har smärta vid nyckelbenen som strålar ut i händerna. Jag har huvudvärk ibland och tinnitus ständigt. På vissa punkter i ansiktet är jag fortfarande domnad. Allt detta blir värre då jag anstränger mig.


Nu har barnen börjat på dagis och i skolan. Minsta har ett år kvar på förskolan, mellantjejen har börjat i 1an och äldsta tjejen går i 3an. Fantastiskt! Scheman pryder kylskåpet, alla lappar är påskrivna och inlämnade till lärarna, vi har fått tider för utvecklingssamtal och gympaväskor är packade. Nu börjar det märkas att vi har 3 barn, 3 olika klasser att hålla koll på, 3 uppsättningar av allt...men jag älskar det.

Nu är barnprogrammen dock slut och vi har lässtund innan släckning.


God Natt Allesammans!

Kram

/Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - 12 augusti 2015 19:58

Kära Ni,

Då går även denna vecka mot sitt slut. Våra döttrar har börjat på fritids och dagis denna vecka, de är glada över detta;) Det är tomt och tyst i huset om dagarna, men jag tar igen mig kan man vällugnt säga...Idag stängde jag bara in mig och satte mobilen på ljudlöst. Såg lite på en tv-serie som heter "Rita", den är annorlunda och väldigt bra!


Jag har ju kronisk värk, alltså ständig- hela tiden -alltid- utan uppehåll-ont! Jämt. Varje dag. Men efter många år har jag vant mig, jag har lärt mig at hantera och leva med smärtan- inte så att jag accepterat mitt öde och gett upp, men jag tar dagen som den kommer, lyssnar på kroppen som jag verkligen lärt känna, går alltid över gränsen för vad jag egentligen klarar av. Men jag lever. Här och nu!


Nu är jag stel, har smärta i nacke och axlar, armar, händer och fingrar. Värk i käkar uppemot tinningarna. Huvudvärken är under kontroll, den blir påtagligt värre när jag anstränger mig (alltså gör någonting) och om jag lutar huvud och nacke framåt. Jag försöker alltid att ta det extra försiktigt när jag får huvud- och ansiktssmärtor då det kan leda till mina smärtgenombrott. Då blir jag yr, mår illa och kräks, kan varken äta eller dricka och har så enormt ont i huvudet att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Såhär blev det förra veckan och jag hade 2 fruktansvärda dagar, men det var faktiskt första gången efter operationen i maj. Innan kom detta minst en gång i månaden i snitt, och slutade alltid med akuten där jag fick stesolid mm samt dropp. Denna gång kunde jag stoppa smärtcirkeln hemma med hjälp av värktabletter, främst stesolid.


Nu är det strax lässtund innan tjejerna ska sova.

Kram på er

/

Whiplashmamman





Av Sofia Eriksson - 4 augusti 2015 22:04

God kväll, kära Ni!

Jag kommer inte att skriva så mycket idag då mina händer,pekfingrar och handleder trilskas! Nervvärk och domnad. svag och fingrarna vill inte styra. Men nu är det i allafall sommarvärme med sol om dagarna, jätteskönt! Min käre make snickrar i äldsta dotterns blivande rum och min far snickrar på en mysig farstukvist jag drömt om så länge! Jag är bortskämd...


På sista tiden har jag varit lite nedstämd i hjärtat då jag så tydligt inser vilka begränsningar min nackskada orsakar mig. Det har varit familjefester med volleybollmatcher, fotbollsmatcher, springtävlingar, projekt hemma som har med snickeri eller måleri att göra- och allt detta är saker jag älskar men omöjligt kan delta aktivt i. Jag kan inte hjälpa till. Bara stå bredvid. I min hjärna är jag fortfarande pigg och stark och vältränad och vill kasta mig in i matchen, spika upp bräderna jag själv bär, måla om möbler osv... Men i verkligheten är det inte så. Jag är inte den jag var och ibland  blir det påtagligt och då känner jag sorg över det. Men allra oftast är jag ok med de och fokuserar på nuet. Att må bättre nu än igår exempelvis och att njuta av bra dagar.


Vad gäller landstinget så lägger jag ingen energi på dem just nu. Har ingen ork kvar, de med makt ser och läser det de vill se och läsa. De ser INTE till den enskilde patienten, de ser inte heller till hela samhällskostnaden eller mänskligt lidande. Och som liten person, sjukskriven, med denna typen avskada kommer jag ingen vart. Inte nu i alla fall. Och jag vill ta min energi och mina bra dagar och ge åt min familj, mina barn och mina fantastiska vänner.


Jag har en operation framför mig. Inget datum än- Men det känns i alla fall väldigt bra!


Stor kram,

/

Whiplashmamman



Av Sofia Eriksson - 31 juli 2015 17:27

Hej kära Ni,

tänk att det är den sista juli idag! Imorgon är det alltså 1:a augusti och mina föräldrar firar sin 30-åriga bröllopsdag! Nästa år firar jag och min käre make 10-årig bröllopsdag;) Då är vår önskan att kunna åka till Mallorca och besöka den plats där vi gifte oss, visa barnen det!Men något som borde firas i år är min 35-års-dag. Jag hade tänkt mig en fest med många vänner och god mat och gott att dricka. Dessvärre inser jag att jag faktiskt inte fixar det. Jag vet ju aldrig om jag har bra dagar eller ej så att planera en stor fest känns inte som en bra idé.

Min whiplashstatus är som vanligt, värk och nervsmärtor. Huvudvärk som är snällare än innan operationen men vissa dagar extremt jobbig. Trötthet och tinnitus. Smärta och svaghet i händerna.


Snart ska jag träffa Åke igen!

Nu är det fredagsmys!! Jag och minsta prinsessan har redan parkerat oss i soffan och börjat se en film...lite senare när resten av familjen kommer ska vi se Sune i fjällen och äta chips!

Kram

/Whiplashmamman

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se