...orkar jag med min värk och somliga dagar är det verkligen skittufft. Ständigt känns det som om jag måste förklara mig, att jag måste beskriva den jädra smärtutbredning jag har.Jag har ALLTID ont. Jag har ALLTID tinnitus. Jag är ALLTID yr, och ibland illamående. Det gör ont i nedre delen av min nacke, ut i axlarna, bröst benen, nyckelbenen, händerna. Osv osv. Somliga dagar är jobbiga-re. Kram från en stressad, frustrerad whiplashmamma med prestationsångest.

Oj vad tiden går, har inte skrivit på jätte länge, men jag blir så glad att jag har läsare hör ändå. Jag hoppas att jag kan va till nån hjälp, tröst till alla er därute med kronisk värk eller till er med anhöriga som lever med smärta. För ni är dom viktigaste. Våra närmaste, familjen, make/maka våra barn, våra med våra goa grannar m fl. Ert stöd är oerhört viktigt. Men vi är lika viktiga. Hur vi kan få lära oss att hantera vår smärta, den kommer ju förmodligen alltid att finnas här med oss, men det finns idag så mycket verktyg som kan hjälpa oss till en bra vardag. Att tänka positivt. Att le. Att glädjas åt andra. Att ägna oss åt det vi älskar. Att skaffa en ny hobby. Mm. Men också på högre, mer proffisionell nivå söka hjälp i form av terapi, psykologer m fl. Det måste vara en helhet. Det hjälper inte att gå till en läkare och få piller. Varje individ måste ska sin egen utopi, vi är värda att få ha ett underbart liv. Jag ska återkomma till detta så småningom. Forskar lite kring detta för tillfället:)Idag ligger jag mest, har jobbig svidig, dunkande huvudvärk, härliga handleder och domnade händer. Ond nacke. Stel ner i axlarna. Ser suddigt och är lite yr. Men det är sommar, semester, familjen och släkt samlas, man gör många farliga saker. Jag har spelat och sjungit lite ( ger ökad smärta. Men också lycka) jag har hejat pp mina barn när dom spelat fotbollscup (ger definitivt ökad smärta, då man hejar, ropar och klappar händerna. Ger också stor lycka). Så. Ont men lycklig. Värk, men kan nu vila. Livet är här och nu.Kramar/Whiplashmamman

Vilka hemska dagar jag har haft. Fruktansvärt. Jag lever ju med min värk, nacken och huvudet är värst. Resten av min symptom-lista skriver jag inte i detta inlägg för det som hände har mest med men nacke och huvud att göra. Jag lider av spänningshuvudvärk vilket inte är så konstigt då jag har sådan spänning/värk i nacken efter olyckan och skadan mot halsryggen. För 5 dagar sedan blev jag kallsvettig och kraftigt illamående på kvällen när jag la mig och slappnade av. Detta fortsatte varje kväll, och på dagarna fick jag mer och mer ont i huvudet. Och mådde även illa på dagarna. I tisdags var det en riktigt dålig dag, så ont i nacken och huvudet, så domnad i armar, svårt att fokusera och koncentrera mig, jättetrött. La mig efter lunch, migrän liknande huvudvärk, spände vid tinningarna, PP sidorna av huvudet, runt ögonen, över ögonen, käkarna värkte, domnad i ansiktet. Hade ätit smärtstillande dessa dagar men huvudvärken bara stegrade. Ringde 1177 får rådgivning ang smärtlindring. Blev hänvisar till akuten om det inte blev bättre. På kvällen åkte vi in till akuten, jag började kräktes på vägen in, och kom in till sjuksköterskan 17.30 Låg på kristen med min svarta tröja över ögonen. Berättade att jag haft ett liknande "smart genombrott" tidigare, men senaste gången i december. Då gick allt snabbt, fick bra vård, proffsig läkare och snabb smärtlindring. De fick prova lite, bla Immegran ( migrän medicin) spruta i benet, som inte hjälpte. Därefter fick jag Morfinspruta i masten, stecolid i dropp form samt satte dom dropp då jag inte ätit eller druckit på länge utan bar kräkts. Den här gången fick jag träffa en ung manlig läkare som mest satt och suckade, himla de med ögonen och sa att han inte har några enkla svar och lösningar. Trodde jag ju inte heller, men jag har fruktansvärt ont, mår jätteilla och behöver hjälp och smärtlindring! Varför inte läsa ordentligt i min journal och se vad som hjälpte förra gången, och köra på det!?! Nå, vi tar en sak i taget, lugnt och fint, i tablettform, morfin i låg dos samt diklofenak. Men jag fortsatte att kräkas. Till slut när min syster som är sjuksköterska höjt rösten och sagt vad hon tycker, gick läkaren ut o kom sen tillbaka och sa det hon hade sagt. Jag skulle bli inlaggd, få dropp och medicin. Mitt i natten mådde jag fortfarande skitdåligt, kl 04.00 kunde jag resa mig för sätt gå upp på toa, kunde inte kissa, tog jättelång tid att klara av det, kräktes massor, mest galla. Vågade inte ta mer morfin. Låg utslagen i sängen, läkaren gick ronden 10.30 och jag hade mer eller mindre panik, så ont fortfarande i huvud och nacke, läkaren svamlade om att jag eg låg på fel avdelning ( första läkaren la in mig på ortopeden, knappast mitt fel!), att jag skulle ha lite tålamod (?) och att vi får prova med panodil i dropp form och Voltaren intramuskulär (spruta i muskeln i rumpan/låret). Tog ca 1,5 timme innan mitt dropp och medicinen kom, för lång väntan för en smärtpstient. Förklaringen var att dom höll på att leta (?) efter min medicin o droppet! Vi fick säga till flera gånger. Dåligt! Därefter började jag må väldigt konstigt, svimfärdig och illamående. Jag ringde på klockan för att berätta detta, det kröp som myror innanför mitt skinn, hemsk känsla, dessutom extrem huvud/näckvärk!! En sköterska kom och sa att hon skulle hämta någon. Ingen kom. Jag började kräkas igen, som tur var hade jag min syster där som fick springa och hämta kräkspåse, efter kräkspåse... Därefter la de till pimperan, mot illamående. Kunde ju ha fått det med en gång eftersom jag mådde så illa och kräktes. Denna behandling fortsatte och jag låg två nätter på sjukhuset. Idag är det torsdag 6juni och när jag fick träffa överläkaren bad jag honom skriva ut volt åren/diklofenak som stolpiller så jag får behålla dem även om jag kräks samt panodil. Jag fick ingen respons/samtal med läkaren utan det enda han sa är att "det ser ut om om du vill åka hem"... Skitdåligt behandlad denna gång på Kalmar sjukhus, Ortoped avdelningen, visst fanns trevliga och snälla sköterskor, men som smärtpatient behöver vi förståelse och snabb och effektiv hjälp. Detta måste sjukvården bli bättre på!! Väl hemma hos min älskade underbara familj, fick jag små presenter mina döttrar gjort, tusen kramar och pussar, så mycket kärlek. Påstå sallad på altanen. Kvällsgos och godnasttsagor... Mina sköna kuddar. För som nackskadad i en sjukhussäng...fy! Ingen som frågar om kudde, dom har säkert inga bra nackkuddar. Fortfarande ont i huvudet, men den värsta nacksmärtan lugnat sig.nu ska jag ta det lugnt några dagar och äta medicinen. Gäller att ta udden av smart toppen så känns den vanliga vardagliga smärtan inte lika hemsk.Godnatt från en jättetrött WhiplashmammaPS. Lite roligt var det allt att radio p4 Kalmar spelade min låt"Livet är här och nu" när jag låg i min sjukhussäng;) om ni inte hört den såsom den på You Tube DS.

Central sensitisering innebär att nociceptiva neuron (främst i ryggmärgens bakhorn) utvecklar en överkänslighet.Vid central sensitisering sker två typer av förändringar i ryggmärgens bakhorn: funktionella samt strukturella förändringar. De strukturella förändringarna leder till ökad utbredning av smärtan samt utstrålande smärta genom bland annat synapsutveckling och dendrittillväxt. Den funktionella förändringen anses bero på depolarisering av NMDA-receptorer, vilket leder till ökad smärtintensitet. Detta märker jag tydligt nu när jag har en infektion i kroppen. Haft ont i halsen och varit förkyld i några dagar och kroppen och smärtan liksom rusar och accelererar. Allting blir extremt, såsom tröttheten, smärta i nacke, axlar, innanför nyckelben en, händer, mer kramp i fingrarna- främst tumme och pekfinger och kraftigare domningar i armar och ansikte. Kramp under fötter, värk i knäna. Tinnitus-tjuten är extrem jobbiga för tillfället. Jag är alltså inte på topp just nu, men det kommer att kännas bättre då min förkylning lättar.Nu är det dags för middag, falukorv och potatismos!Kram/Whiplashmamman

Mina armar sover och sticker mer idag än på länge. Är så så svag i handlederna och fumlar och välter grejer hela tiden. Men men. Det är ju inte precis hela världen;) Det som är jobbigt nu är faktiskt min tinnitus. Värken i nacke osv är där och är kronisk. Just nu tar jag en paus i att försöka lösa whiplashens mysterium, leta hjälp och behsndling. Lever här och nu. Tar hand om mig och min familj. Det är jobbigt att vara sökande, kämpande, fixande och samtidigt umgås med vänner, och vara 3-barnsmor. Tur att jag är gift med världens bästa man. Förstående och stöttande, roligt och lugn, snäll och omhändertagande. Ibland tar jag var tabletter men oftast ser jag till att ta pauser så jag lägger mig bekvämt med nackkudde, kuddar under armar och med stöd under händer och i knäväck. Men tinnitus är för jäkligt. Haft det konstant sedan juli månad 2012. Ibland värre och högre, ibland lite dö vara, men alltid tjut i båda öronen. Och det finns inget att göra åt det. När jag i våras besökte öron-näsa-halsmottagningen fick jag förklarat att min tinnitus beror på mina spänningar i nacke och huvud efter bilolyckan. Att man inte vet om det någonsin kommer att sluta. Jag har ett ständigt "lock" för vänstra örat i vilket jag hör sämre. Personer med tinnitus som är muskelspänningsrelaterad, som jag är, upplever ofta smärta i ansiktet, käkarna och nacken. Så är det i mitt fall. Och när man är stel i nacke och axlar kan det förvärra tinnitus. Tinnitus har förmodligen i mitt fall uppstått av rubbningar nära örat. Stora blodkärl ligger nära örat och kan ge upphov till ljud som lätt når örat och kan uppfattas som tinnitusljud. Likaså kan tuggmuskulaturen, käkleden och örontrumpeten orsaka ljud som kan upplevas som tinnitus. Jag försöker undvika total tystnad, ha mental avslappning varje dag, lära mig rikta uppmärksamhet på andra saker, för att bli av med de negativa, skrämmande och ångestskapande associationerna till tinnitus och som vanligt, försöka ha en positiv inställning.Kram/Whiplashmamman

Just hemkommen från en kvällspromenad. Det gick inte fort men jag promenerade och rörde lite på armarna och vred lite på huvudet. Även om det gör ont så måste jag röra mig annars blir jag mer stel. Nu ligger jag på soffan och är lite bitter. Bitter för att jag har ont och för att det är lite av en kamp att ta sig runt på en promenad. Inte kunna njuta mer än av vädret. Kramp under ena foten och den andra foten domnar och känns som sockerdricka. Nacken värker och bultar. Händerna värmer och tummar och pekfingrar domnade. Huvudvärk som påminner om migrän och när jag nu ligger still i tystnad, förutom TVn, skriker och tjuter min tinnitus. Det är jobbigt. Tack och lova märker jag inte av tinnitus lika mycket på dagen då det är mer ljud omkring mig, radio eller goda vänners prat. Sådärja. Då har jag gnällt av mig. I förra veckan var jag på avstämningsmöte där min läkare närvarade, samt min handläggare från försäkringskassan samt en arbetsförmedlare. Jag började mötet med att bryta ihop, det är så ledsamt när man pratar om hur det har blivit och att jag lever med ett kroniskt smärttillstånd. Men jag harklade mig och sedan hade vi ett bra möte. Vi pratade framtid och läkarnas dom att nu är det som det är. Arbetsförmedlaren och handläggaren berättade hur det kan fungera under arbete prövning för mig, både praktiskt och ekonomiskt. Jag ställde en massa frågor och fick bra svar. Viktigt är att hitta en sysselsättning som jag kan ha över lång tid. Inget statiskt. Framöver väntas ytterligare ett möte med arbetsförmedlingen samt min handläggare på försäkringskassan. Kommer mig förstådd och accepterad, av alla parter. Den som har svårast att acceptera och förstå min funktionsnedsättning och mitt smärttillstånd är jag själv. Vill så mycket, njuter av livet, njuter av solen. Måste vila min kropp och min nacke. Lite oftare. Lite mer.Jag önskar Er alla en trevlig helg!!Kram/Whiplashmamman

I helgen var jag och min käre make i Göteborg för att jag skulle få en "dubbel behandling" av min Osteopat, Elin Rose'n samt en annan Osteopat från England. Jag har tidigare blivit behandlad av Elin några gånger och de sista gångerna verkligen känt att det hände något i kroppen. En reaktion i form av elektriska vibrationer i kroppen, rysningar, ilningar, jag började frysa osv. Detta tyder på att jag blivit helt avslappnad samt att spänningar jag har i området kring nacken börjar släppa. När jag blev behandlad i Göteborg av två Osteopater var det magiskt. Inte bara att det hände en massa grejer i kroppen utan att även de kunde känna det. Jag fick hopp, fick höra att med största sannolikhet kommer jag kunna leva mitt liv med betydligt mindre värk. Läs mer om Osteopati här: http://www.osteopatforbundet.se/index.php/about-osteopati Jag kommer att återkomma om hur det går och vad som händer med min nacke under kommande behandlingar hos min Osteopat. Så min plan nu är att fortsätta bli behandlad av Elin, gå promenader, gärna på okänt underlag och att ägna mig åt det jag älskar mest; min familj och musiken! Mitt tips till alla som känner att ni inte kan göra allt som ni kunnat, kanske då pga en olycka som orsakat kronisk värk, är att för det första kanske man inte hade gjort det ändå, för man ändras ju genom livet. Och för det andra kan man kanske göra det man älskar fast det kanske tar lite längre tid och man kanske behöver hitta på nya sätt. Exempelvis som för mig som älskar musik, att spela piano och sjunga. Detta har jag inte ägnat mig åt alls på väldigt länge, då jag tänkte att jag tar upp det igen när jag blir bra. Men tiden har ju gått. Så sist när jag var på smärtkliniken i Västervik, skrev jag en ny låt. Jag gick omkring och nynnade, skrev ner accorden i min I-phone och när jag kom hem tog jag med min käre vän Marika Axen, hon bloggar under namnet Inredningsfrun, in i studion och spelade in låten. Denna lät, "Livet är här och nu" skickade jag in till musiktävlingen Svensktoppen Nästa 2013 och vi kom med:) Så i sommar ska vi tävla med denna låt på Larmtorget i Kalmar! Den finns att lyssna på, på You Tube om ni blir nyfikna...Kram/Whiplashmamman

Innan jag började äta Gabapentin tänkte jag att det får bli den sista medicinen jag ska trappa upp, äta en specifik dos av, och sedan trappa ner och sätta ut. Allt detta ofta väldigt jobbigt, biverkningar och mer smärta i kroppen. Var osäker på om jag verkligen skulle orka detta, men gav det en ärlig chans. Det hände ingenting. Igen. Och faktum är ju att starka mediciner ger en tillfällig smärtlindring -i bästa fall, men det är ju ingen lösning på problemet. Och jag vill hitta problemet. Jag vill veta hur det ser ut inne i mitt bakhuvud, i min nacke, hur mina nerver är i kläm. Nu har jag slutat med Gabapentin då den inte hade någon som helst verkan för mig. Jobbigt under avvänjningen men nu är jag klar i knoppen, min värk är som vanligt. Alltid väldigt ont i mina händer som ständigt är domnade, som delar av mitt ansikte. Jobbigast är värken som sitter i bakhuvudet och övre delen av nacken, huvudvärk.Jag önskar att jag ska få komma igång med arbetsträning, längtar efter att få gå till jobbet vart det nu än blir. Jag är livrädd för att jag inte ska orka. Att min värk kommer att förstöra mina chanser till ett arbetsliv. Men en dag i taget. Jag har viljan.Intressant läsning; http://www.whiplashgruppen.info/filmrummet/stokkepopup.htmCCJ- skada; cranio cervikal ledkomplex. Den andra halskotan på vilket den första kotan vilar och den övre ledytan på den tredje kotan. Det är det här området som då är förkortat till CCJ. Sönderslitna led kapslar och avslitna strukturer som inte syns vid röntgen. Mjukdelsskador kan lätt missas i svensk vård pga att röntgenmetoder & remissmöjligheter saknas.http://www.researchweb.org/is/lul/ansokan/195981http://www.shamanenssang.sehttp://www.researchweb.org/is/lul/ansokan/195981http://test.sjukhuslakaren.se/2011/06/20/smartlakaren-som-vill-avliva-myterhttp://www.whiplashgruppen.info/ccj_popup.htmKram/Whiplashmamman