Direktlänk till inlägg 25 maj 2016

Smärtblockader/Bedövningsinjektioner!

Av Sofia Eriksson - 25 maj 2016 22:21

Kära Ni,

Det är nu onsdag kväll och jag vill skriva några rader. Jag har inte hunnit/orkat läsa på ordentligt om just smärtblockader eller bedövningsinjektioner eller vad man nu ska kalla dem. Däermot kan jag dela med mig av mina erfarenheter av just dessa. Jag har dock endast gjort 2 behandlingar.


Som det ser ut nu så kommer min sjukpenning framöver att omvandlas till sjukersättning. Då har ju vården VERKLIGEN sagt sitt, dvs att det finns INGET mer att göra och att jag ALDRIG kommer att bli bättre/bra och att återgå i arbete inte är troligt. Nåväl, jag förväntar mig inga mirakel såhär 5 år efter min bilolycka- däremot tar jag för givet att det finns hjälp och lindring. Jag vet bara inte riktigt var och vem som kan ge mig detta. Så jag krävde av vården att om de inte kan eller vill göra mer (inte för att jag blivit särskilt hjälpt under åren, förutom att jag fått mediciner) så får jag tala om det för dem. Så jag bad om att få komma tillbaka till Västerviks Särtklinik och få smärtblockader. Jag har hört att de gör sådant men jag har aldrig blivit erbjuden detta!!?


Min husläkare skrev en remiss och jag var där första gången för drygt 3 veckor sedan. Vi pratade lite om hur senaste åren varit och om mina operationer. Sedan bestämde vi att jag skulle få några injektioner bara på min högra sida så att vi kunde jämföra om det gav något resultat. Jag återkommer i nästa inlägg om vart de sattes! Läkaren satte även in Lamotrigin igen mot nervsmärta samt rekommenderade mig att skaffa en TENS-apparat. Jag ska prova, men har aldrig gillat TENS då det vibrerar och kör igång nervsystemet och gör aå att typ hela jag domnar och smärtan ökar. Men ska försiktigt prova framöver!


Efter första behandlingen var det mjukt och skönt men svårt att avgöra om det hjälpt eller om jag bara hade mer smärta på vänstra sidan den perioden. När jag ökade dos på medicinen kom jobbiga biverkningar och jag fick en smärttopp och låg med fruktansvärd huvudvärk och nack- arm och handsmärtor i några dagar. OM detta berodde på medicinen eller om det bara var en sån smärttopp som ju ändå kommer ca 2 ggr/månaaden vet jag inte heller helt säkert.


I måndags var det dags för besök nr 2 hos läkaren i Västervik. Då sattes ca 10 injektoner, varav 2 i bakhuvudet, strax ovanför skallbasen- ett område som är oerhört smärtsamt hos mig. 

Efteråt när jag slutligen satt mig upp på britsen kändes det verkligen varmt och behagligt, ända fram i ansiktet. När min läkare sedan frågade hur det känns sa jag att det känns rätt bra, medan tårarna rann nedför mina kinder, jag tillade att jag inte är så van med att känns rätt bra...jag blev omplåstrad och fick lugna mig innan jag gick ut i solen och satte mig på gräset och bara grät. Fick en panikångestattack men jag pratade med min älskade make och efter ett tag kände jag lugnet komma.


Så mycket känslor och tankar som bara sköljde över mig. Jag som är så stark och målmedveten. Som ser det mesta från den ljusa sidan, som ser möjligheter och som är tacksam och ödmjuk inför livet. Visst bryter jag ihop ibland, gråter och tycker lite synd om mig själv men reser mig ändå. Men så kom allt över mig och jag undrade hur tusan jag står ut med denna jädra kroniska smärta, min kropp som inte alls vill det jag vill, som sover/domnar och värker och smärtar. Som gör mig stel och orörlig. Som hindrar mig i så mycket. 


Men det är ju som det är. Jag får liksom utgå från det jag har och inte fästa så mycket vikt det jag inte har. Jag får nöja mig med det jag kan göra och skita i det jag inte kan göra. Jag har min familj och mina älskade barn. Mina vänner. Det betyder allt. Och så finns det värktabletter när det känns som jobbigast. Då drar jag ner persiennerna, lyssnar på lugn meditationsmusik och bara är. Försöker sova. Tänker att den här toppen går snart över. Det kommer bättre dagar.


På onsdag nästa vecka blir det ytterligare ett besök i Västervik. Efter det återkommer jag med riktiga fakta om det vi gör där!


Nu värker höger arm och min västra ansiktshalva är bortdomnad. Bäst att sluta skriva!

Stor kram och god Natt!

/Whiplashmamman


 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofia Eriksson - Torsdag 7 dec 18:13

Kära Ni, Tänk att det snart närmar sig jul! Jag älskar julen, högtiden, traditionen, kyrkan på julaftonsmorgon och framför allt att familjen och nära och kära samlas, skrattar tillsammans, äter gott och njuter i varandras sällskap. Jag är välsignad...

Av Sofia Eriksson - Måndag 13 nov 21:55

Kära Ni, Livet är likt en vågskål, av den där äldre modellen där man häller lite o skålen på ena sidan och lite i skålen på andra sidan och sen håller man på så tills vågmätaren står rakt. Då är balansen perfekt! Under mina 6 år som whiplashskadad,...

Av Sofia Eriksson - Tisdag 31 okt 13:14

Kära Ni, Nu är det verkligen höst! Här på Öland är det så vackert, kallt och friskt. Lite väl blåsigt dock och tyvärr börjar alla färgglada löv trilla från träden och istället bilda en fluffig matta på gräset.  Idag är det tisdag. Sista dagen i...

Av Sofia Eriksson - Fredag 27 okt 13:22

            Kära Ni,   Den 22/3 kl 8.30 åkte vi från Öland till Linköping. Vi lämnade Smilla till hundpolaren Lina. Meja stannade med mormor o morfar för hon ville inte sitta så länge i bilen! Så det var jag, min make Peter och äldsta döttr...

Av Sofia Eriksson - Torsdag 19 okt 19:24

Kära Ni, Så har denna vecka också snart gått. Jag ligger mycket och vilar, lyssnar på böcker och poddar samt kollar på Netflix. Jag har väldigt ont, svårt att somna på kvällarna, tryck på halsen, nervsmärta och dessutom nacksmärta, migränhuvudvärk ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se