Direktlänk till inlägg 9 januari 2015

Full fart mot helgen.

Av Sofia Eriksson - 9 januari 2015 12:29

Hej kära Ni.

Dagarna går så fort, barnen har gått 2 dagar nu på vårterminen. De tycker det var roligt att komma tillbaka och träffa kompisarna efter nästan 3 veckors jullov! Idag har jag haft en mysig kaffestynd med en god vän innan jag sate mig i min favorithörna i soffan. Vi har en stor grå U-soffa så hela familjen ska få plats. Den är fantastisk! Många mjuka kuddar och sköna filtar. Precis som det ska vara! Efter dagar då jag haft bla vidrig migrän och inte kommer upp ur sängen, känns det så lyxigt att få vra uppe och glo på tv eller skriva i min blogg! Natten till igår sov jag nästan ingenting så igår på dagen blev det mycket vila. På eftermiddagen var jag dock med tjejerna på köpstan, ligger nära där vi bor. Har knappt varit utanför dörren sedan operationen så det var trevligt. Agnes, min äldsta köpteen ny fin skolväska som hon länge trånat efter och tjänat och sparat ihop pengar till. Hon var så lycklig;)

När man träffar på alla goa människor såhär efter en operation är det självklart att alla vill veta hur det gått och hur jag mår, hur det känns nu och om jag är frisk och smärtfri nu. Det är svårt att fatta sig kort, jag som babblar så mycket..hehe samtidigt som jag inte orkar prata om det. Svårt att beskriva det jag gått igenom. Det är så mycket känslor och så mycket smärta. Angående hur det känns rent fysiskt så är rörlighten i nacke bättre. Jag kam vrida huvudet åt båda sidorna samt upp och ner långsamt och med rädsla. Men det går. Däremot reagerar nerver och ger strålande smärta rakt ut i delar av armarna samt vissa fingrar. Dvs mina nervopatiska smärtor kvarstår. Huvudvärk kvarstår. Migränliknande, smärta bakom vänster öga, behöver tryck runt huvudet särskilt vid vila. Tar faktiskt ett litet linne och virar runt huvudet som jag fäster nederdelen igenom överdelens axelband...alla sätt är bra...

Själva nackvärken har varit borta men kommer smygandes tillbaka. Min tinnitus var som jag nämt tidigar, borta 1 dag men är nu tillbaka konstant. Hög. Stressande. Särskilt när jag lägger mig om kvällarna.

Min vänstra ansiktshalva är domnad och stickig, inben, käke och tungan. Bak där jag blev opererad har jag partier där jag har totalt känselbortfall. Kanske det kommer tillbaka när det gått en tid.

Jag har stunder av energi och då också euforisk lycka. Jag njuter och njuter, är med barnen. Ignorerar smärta och domnade och värkande händer. För just då går det. Jag kan fungera ändå. Jag har lärt mig. Jag anpassar mig. Sen vilar jag, kryper ner under täcket och tänker på dagen idag som den varit. Tänker på det jag gjort och åstadkommit istället för att fokusera på det jag inte gjort eller kunnat. Jag måste leva mitt liv. Just nu ser mitt liv ut såhär. Då jag vet att jag gjort så mycket jag kunnat för att komma ht. Jag lyssnade inte på ala läkare som sa åt mig att ge upp och lära mig att leva med smärtan. Och även om jag inte blir bättre så har jag ändå gjort vad jag kunnat, gett mig själv en ärlig chans och lärt mig mycket på vägen. Om mig själv och om sjukvården. 

6 veckor tar det att läka såren och om 3 månader ska vi se om sjukgymnastik är genomförbart...önskar verkligen att det går. Det hänger på nervsystemet. Jäklas det förhindrar det mig att röra mig. Det kan ju förstås huvudvärken och övrig värk göra, men nervsystemet och de neuropatiska smärtorna lever liksm sitt egna liv och hindrar min rörelseförmåga-

Nu ska jag krypa ner under min goa filt bredvid min kissemiss.

Jag önskar er alla en väldigt trevlig helg, 

ät mycket chips och sov länge på mornarna:)

Kram

/ Whiplashmamman

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofia Eriksson - 28 juni 2020 20:50

    28 juni 2020   Kära Ni! Det är slutet av juni månad och vi har värmebölja på vår vackra ö. Men redan i början av månaden så doppade jag mig! Jag har ju haft svårt att bada då minsta känsla av kyla förvandlades till smärta på min kropp p...

Av Sofia Eriksson - 26 maj 2020 23:08

Operation 10 mars på Spine Center14 maj 2020   Kära Ni! Nu har det gått drygt 2 månader sedan min nackoperation i Stockholm och jag ska i detta inlägg sammanfatta tiden strax före och efter operationen. Sedan följer ett inlägg som är dagbokante...

Av Sofia Eriksson - 10 mars 2020 17:10

Kära ni!   Klockan är nu 17 och jag har just ätit middag på avdelningen. Kokt potatis, kokta grönsaker, blomkål och nån skinksås. Tidigare satt jag en stund i sjukhuskyrkan, där var det lugnt och harmoniskt vilket jag och mitt inre behöver då sis...

Av Sofia Eriksson - 29 januari 2020 19:37

    29 januari 2020 Kära Ni,   Det är onsdagskväll och jag sitter i min favoritfåtölj i min favorithörna i vardagsrummet. Härifrån ser och hör jag allt. Ser just nu två av mina tre älskade döttrar. De ligger i soffan och tittar på tv och mo...

Av Sofia Eriksson - 19 januari 2020 20:59

  18/1 2020   Kära Ni,   Jag är alldeles upprymd, lycklig, varm i hjärtat och försiktigt hoppfull efter veckans besök på Löwenströmska sjukhuset, Spine Center Stockholm. I onsdags åkte jag och min kära mor upp till Stockholm och bodde på et...

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Whiplashmamman


Skapa flashcards