Efter att ha legat hemma med svåra smärtor i huvudet och nacken ( och mer domningar i ansikte, armar och värk i händer och axlar än vanligt) i över en vecka, blev jag till slut tvungen att åka in till akuten. Hemma har jag ätit smärtstillande men det har inte hjälpt. Efter fredagens samtal med smärtmottagningen i Västervik påbörjade jag en dos av Lamotrigin men på lördag morgon bestämde jag mig för att sluta igen. Det här är ju inte nåt som hjälper långsiktigt, det hjälper inte ens nu. Det jag menar är att jag hellre hittar problemet, dvs nerverna jag tror är i kläm i nacken och åtgärdar det istället för att försöka dämpa smärtan med starka mediciner. Särskilt då de inte hjälper mig alls. Och med biverkningar som yrsel och huvudvärk ( ! ) så är jag övertygad om att jag tog rätt beslut. Kunde inte ta mig upp alls denna lördagen, inte äta, inte dricka. Inte öppna ögonen och inte ligga skönt, rullade hit och dit, tog ketogan och somnade en stund. Mådde jätteilla. Av smärtan och av medicinerna. Började kräkas på eftermiddagen. På kvällen körde mina kära föräldrar och lillebror in mig till akuten efter samtal med 1177. Resan in var hemsk, smärtan och att jag kräktes hela vägen in. Det gör ju fruktansvärt ont i huvudet och nacken att hulka så mycket!

Väl inne på akuten, med nackkrage på och likblek i ansikte och runt munnen så uppmärksammade två underbara sjuksköterskor mitt tillstånd och tog genast in mig på ett rum och la mig på en brits. Fick en handduk över ögonen, klarar inte ljuset när jag har sån huvudvärk! De tog prover, temp, satte en ingång i armen där jag sedan fick dropp och smärtstillande. Därefter in i ett annat rum tills läkaren kom. Han kände på min nacke och jag grät av smärta. Jag försökte samla mig och berättade att jag inte kan ha det såhär. Jag vill ha hjälp nu och om ingen här vet vad dom ska göra vill jag ha remiss till specialisterna i Uppsala på Akademiska Sjukhuset. Där görs de olika studier, där finns en röntgenmetod som visar mycket mer än en MR och där arbetar kirurger som är specialiserade på patienter med whiplashrelaterade skador. Jag kan inte bli nekad att åtminstone få träffa dem för en bedömning!

Läkaren på akuten lyssnade och lovade att han skulle prata med sina kollegor. Jag blir inlagd på ortopedavdelningen. Möter där bara underbar vårdpersonal. Dom lyssnar på mig, är trevliga, skojar och skrattar. Såhär brukar det INTE vara!

Söndagen är jag fortfarande väldigt smärtpåverkad men har tagit bort droppet och äter mat och dricker. Pratar med en tillmötesgående läkare, han lovar att ta upp mitt önskemål på ett läkarmöte och jag ska få svar på måndagens rond. Jag sover, får smärtstillande kontinuerligt och får besök av mina små hjärtan. På måndagen berättar läkaren att alla patienter har rätt att få en bedömning av den läkare de önskar oavsett vilket landsting man tillhör. Jag berättar för honom att för att få komma till Uppsala krävs en remiss. Han skriver en remiss så att jag ska få komma till dr Hans Ericsson på Akademiska Sjukhuset MEN detta innebär INTE att landstinget i Kalmar kommer att betala för mig om det skulle bli operation. Men jag är överlycklig att få komma till en specialist och få en bedömning. Så jag vet. Sen kämpar jag vidare. 

Nu är det lata dagar, smärtan finns där som vanligt men jag klarar mig hemma nu med smärtstillande och kärlek från min familj.

Fortsättning följer...

Kram/

Whiplashmamman

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    28 juni 2020   Kära Ni! Det är slutet av juni månad och vi har värmebölja på vår vackra ö. Men redan i början av månaden så doppade jag mig! Jag har ju haft svårt att bada då minsta känsla av kyla förvandlades till smärta på min kropp p...

Operation 10 mars på Spine Center14 maj 2020   Kära Ni! Nu har det gått drygt 2 månader sedan min nackoperation i Stockholm och jag ska i detta inlägg sammanfatta tiden strax före och efter operationen. Sedan följer ett inlägg som är dagbokante...

Kära ni!   Klockan är nu 17 och jag har just ätit middag på avdelningen. Kokt potatis, kokta grönsaker, blomkål och nån skinksås. Tidigare satt jag en stund i sjukhuskyrkan, där var det lugnt och harmoniskt vilket jag och mitt inre behöver då sis...

    29 januari 2020 Kära Ni,   Det är onsdagskväll och jag sitter i min favoritfåtölj i min favorithörna i vardagsrummet. Härifrån ser och hör jag allt. Ser just nu två av mina tre älskade döttrar. De ligger i soffan och tittar på tv och mo...

  18/1 2020   Kära Ni,   Jag är alldeles upprymd, lycklig, varm i hjärtat och försiktigt hoppfull efter veckans besök på Löwenströmska sjukhuset, Spine Center Stockholm. I onsdags åkte jag och min kära mor upp till Stockholm och bodde på et...