Idag är det onsdag. Våren är fortfarande lite blyg men solens strålar värmer när dom kikar fram. Längtar efter värme, skönt för kroppen, värken minskar lite. Kylan är hemsk när man har ont i leder mm. Just nu är jag uppe i 500 MG gabapentin. Medicinen är den snö läste jag ätit om man ser till biverkningar. Tyvärr märks ingen bättring. Första tiden med gabapentin var jag trött, nästan som drogad, såg suddigt mm, vilade och gillade laget. Sen kom en period med vardaglig värk dvs kroppen värmer men jag håller mig på benen. Bra med energi. Sedan i lördags har värken accelererats och min positiva glöd och glädje är lite som bortblåst. Jag har regelbunden kontakt med rehabkliniken i Västervik, vilket känns tryggt. Idag pratade jag med trevliga Pia, sjuksköterska, och när jag har dessa var toppar så ska jag även äta panodil. Meningen med min nya medicin är som sagt att lindra min nervvärk, att dämpa min centrala sensisering, och helt enkelt få mig att må bättre. Min måldos är 900 MG. Sedan ska jag stå på den dosen under sommaren och se hur det blir. OM den hjälper. Just nu har jag extrem huvudvärk som sträcker sig från näckros ett en över huvudet och fäster mellan ögonbrynen. Helt domnad och stickig vänstra ansiktshalvan, axel, arm och ner i handen. Dessutom värk i bröstkorg, nyckelben, och båda armar och händer. Känns tungt nu. Men det borde vända snart. Åter tankar på balans. När jag nu kommer på benen igen, KAN jag då ta det lugnt, inte bära, inte busa, inte sjunga inte spela, inte leka...helt enkelt inte leva. Eller? Hur tusan hittar man balansen, jag är ju som jag är. Levnadsglad från början, och efter olyckan samt efter jobbiga dagar med extrem värk när jag är sängliggande så är det självklart att jag är ännu mer levnadsglad och lycklig att kunna vara uppe. Jaja, en dag i taget. En sak i taget. Snart stormar mina älsklingar in genom dörren och mitt hjärta sjunger:) jag ligger på soffan i morgonrock med en kopp kallt kaffe framför mig. Inte har jag lagat middag eller tvättat. Men min familj älskar mig onda. Min man lagar middag och kysser mig i pannan. Jag är så lyckligt lottad. Kram på er alla fina, som läser min blogg. När jag är piggare kommer jag att ta kontakt med er, vi kan byta erfarenheter, pigga upp varandra mm. Snart är våren här på riktigt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    28 juni 2020   Kära Ni! Det är slutet av juni månad och vi har värmebölja på vår vackra ö. Men redan i början av månaden så doppade jag mig! Jag har ju haft svårt att bada då minsta känsla av kyla förvandlades till smärta på min kropp p...

Operation 10 mars på Spine Center14 maj 2020   Kära Ni! Nu har det gått drygt 2 månader sedan min nackoperation i Stockholm och jag ska i detta inlägg sammanfatta tiden strax före och efter operationen. Sedan följer ett inlägg som är dagbokante...

Kära ni!   Klockan är nu 17 och jag har just ätit middag på avdelningen. Kokt potatis, kokta grönsaker, blomkål och nån skinksås. Tidigare satt jag en stund i sjukhuskyrkan, där var det lugnt och harmoniskt vilket jag och mitt inre behöver då sis...

    29 januari 2020 Kära Ni,   Det är onsdagskväll och jag sitter i min favoritfåtölj i min favorithörna i vardagsrummet. Härifrån ser och hör jag allt. Ser just nu två av mina tre älskade döttrar. De ligger i soffan och tittar på tv och mo...

  18/1 2020   Kära Ni,   Jag är alldeles upprymd, lycklig, varm i hjärtat och försiktigt hoppfull efter veckans besök på Löwenströmska sjukhuset, Spine Center Stockholm. I onsdags åkte jag och min kära mor upp till Stockholm och bodde på et...