Senaste inläggen

Av Sofia Eriksson - Torsdag 4 juli 21:21

 Kära Ni,

Jag hoppas att ni alla har en skön och lugn sommar. Återhämtar er och umgås med nära och kära. Gör det som faller er in och håller modet uppe trots att solen nu lyser med sin frånvaro.


Jag har under våren besökt bästa Dr Bo C Bertilson på Torvallakliniken i Stockholm (om honom har jag skrivit om i ett tidigare inlägg), jag har varit i London och gjort en Upright MRI på Medserena Centre och nu senast träffat en neurokirurg på RKC, Ryggkirurgiskt Centrum vid Sophiahemmet i Stockholm.


Då mina besvär åter tilltagit senast året var jag noga med att påminna Linköping om den kontroll som kirurgen sa skulle göras då det gått ett år. Detta var alltså 2018. Linköping tycker att det ska Kalmar göra eftersom jag tillhör detta landsting. Jag ringde då Kalmar och bad dom göra denna röntgenuppföljning. De hävdade att det ska Linköping göra eftersom det var där jag opererades. Sedan började karusellen, jag fick ringa dom och berätta vad de sagt. Så tröttsamt! Redan där insåg jag att det inte finns någon fungerande rutin för uppföljning av patiener som gjort diskektomi i halsryggen. Dessutom hade den kirurg som opererat mig slutat.


Efter MYCKET om och men och tjat från mig att jag vill röntga mitt opererade område eftersom jag har så ont, går Kalmar sjukhus motvilligt med på att göra denna röntgen. Men de kan inte remittera mig till radiologen utan en tydlig frågeställning. Som patient med opererat område C6-C7 tycker jag att det borde räcka att veta detta. Och gör det inte det ska väl Linköping och Kalmar veta hur denna frågeställning ska se ut... Så. Jag skickas på en MR och en ortoped på Kalmar sjukhus skriver ett brev till mig där han hävdar att "allt der bra ut och det inte finns några förträngningar"... Jösses... 


I maj var jag så på RKC och träffade en dutig neurokirurg som opererat många halsryggar. Jag kände förtroende för honom och förutom att han läste av mina röntgenbilder och bekräftade förträningningar och buktande diskar på nivåerna C5-C7, så sa han åt mig att göra en datortomografi för att kontrollera läkning i mitt opererade område. En MR visar INTE detta! Endast en datortomografi. Varför visste inte varken Linköping eller Kalmar detta???


Min snälla husläkare remitterade mig direkt till datortomografin vilken visade att läkning inte skett som den ska. Det har inte blivit en önskad stelläggning utan visar på skleros, pålagringar och instabilitet C6-C7. Jag behöver alltså göra om detta ingrepp, denna gång C5-C7, plattor och skruvar så jag blir ordentligt stelopererad och trycket på nerver minskar.


Som om inte detta vore mer än nog, har jag sista tiden fått hjärtklappning, även i viloläge. Kan vakna av att hjärtat rusar och slår hårt i bröstet, eller halsen eller under vänster revben. Har känt av detta från och till men i fredags var det extremt. Har aldrig upplevt något liknande, jag satt på en begravning och hjärtat började slå galet hårt. Trodde jag fick en panikattack men detta bara fortsatte under en lång stund. Sedan återkom detta flera gånger. Jag kände mig sjuk. Benen ville knappt bära. Jag la mig direkt när jag kom hem men hjärtat fortsatte att galoppera. Jag tog en stesolid, dom har jag vid behov när jag har väldigt ont. Tillslut somnade jag. På lördagen var vi på 50-årskalas och jag var väldigt trött hela dagen och kände av hjärtrusning och jobbig känsla i bröstet och undrade hur jag skulle orka, men framåt eftermiddagen när jag snofsat till mig och mina goa vänner, min käre make och jag öppnade cava denna soliga lördagdageftermiddag kände jag mig så lycklig! Så många fina människor och trevliga samtal denna kväll ger verkligen energi! På söndag morgon när vår yngsta kom ner och gav mig en morgonkram sa hon direkt att mitt hjärta slog jättefort. och så fortsatte det. Jag låg på soffan och hjärtat rusade. Tillslut ringde jag 1177 och hon beordade ambulans. Dom kom och satte EKG och kollade mitt blodtryck som var väldigt högt. Jag brukar ha väldigt lågt blodtryck! Sedan fick jag åka med dom in till akuten. Där togs en massa prover, ett indikerade blodpropp i lungan så jag fick göra datortomografi men kontrastvätska. När hjärtinfarkt och blodpropp uteslutits fick jag på natten äntligen komma hem. Jag är remitterad till fysiolog för att göra ultraljud på hjärtat och så ska jag göra ett 24-timmars EKG. Jag är nu väldigt trött, ligger mest och sove, vilar, kollar dokumientärer eller lyssnar på book-beat. Jag har väldigt ont i magen runt solar-plexus, mår illa, svårt att äta och är yr. 


Jag rådgjorde med Dr Bo C Bertilson och han förklarade att jag troligtvis har en vaguspåvekan (ett vanligt tillstånd när man har halsryggsskador) och om denna nerv blir klämd kan man få dessa symptom som innefattar hjärta, lungor och mag-tarm. Jag ska ha nackkrage och ha nacken och huvudet i de lägen som gör minst ont. 


I augusti ska jag träffa en ny neurokirurg i Linköping. Min magkänsla och givetvis fakta om denne kirurg får avgöra om han ska operera mig eller om jag ska begära att få bli operead på RKC i Stockholm där jag VET deras stora kunskap och erfarenheter av att operra just min typ av nackskador. Det är nämligen så att Linköping och RKC har ett samarbete och Linköping skickar vissa av sina patienter dit! 


Nu ska jag bara ta det lugnt.


stor kram

/

Whiplashmamman


ANNONS
Av Sofia Eriksson - Tisdag 9 april 21:44

Kära Ni,


Ibland tar det sin tid innan jag uppdaterar denna blogg. Som jag tidigare skrivit måste jag alltid smälta det jag är med om, allt måste falla på plats. Sedan snurrar ju vardagen på med allt vad den innebär, hämtning och lämning av barn, aktiviteter, middag, läkarbesök och så vidare. 


I mitten av mars körde mina fantastiska föräldrar mig till Stockholm för ett återbesök hos Dr Bo C Bertilson. Han är ju smärtforskare och förklarade för mig att har man smärta så finns det 3 orsaker, alltså 3 förklaringar till varför man har ont. Antingen är smärtan lokal, sk nociceptiv smärta. Man har kanske slagit i tummen och det gör ont i tummen! Smärtan kan också upplevas någon annanstans än där "felet" är, smärtan kommer via nerver, sk neurogen smärta. Eller så visar ej labb eller röntgen och andra undersökningar ingenting och då kan smärtan kallas psykogen. 


Jag har nu genomgått 3 kliniska undersökningar hos Dr Bo C Bertilson och även noggrant fyllt i en besvärsritning där jag med penna skuggat alla punkter/områden jag har smärta och problem. Dessa tillsammans med bilddiagnostik, alltså röntgenbilder, ifrån både mitt hemlandsting och från Upright MRI i London har gett Dr Bertilson en klar bild av min nackproblematik. Att för mig exakt återge hans utlåtande är inte så lätt men jag ska försöka.


Jag har skador och stora förträngningsproblematik i halsryggen, diskoligamentära skador c2-c3 samt c4-c7. Nervstamspåverkan. Stor nervpåverkan på min vänstra kroppshalva, framför allt ansikte, hand, fingrar och fot men även höger arm och hand och fingrar. Smärta i nacke som strålar upp i ansikte och bakhuvud samt ner ut i arm och vidare längre ner. Häromdagen släpade foten efter, jag kände inte att den inte lyftes ordentligt. Obehagligt. Dessutom tappar jag saker hela tiden ifrån min vänsterhand igen. Detta blev ju bättre efter steloperationen 2017, jag fick tillbaka styrka i händer och armar vilket jag saknat under många år.


Det enda som nu kan hjälpa mig nu är friläggning av nerver och steloperation/diskplastik i halsryggen.


Jag är förstås van vid detta smärttillstånd men överraskas med jämna mellanrum av smärtpåslag, helst efter aktivitet av vilket slag som helst, vilket innebär ökad smärta, alla symptom ökar, nackmigrän och illamående. Sängläge, nackkrage. Mörkt rum. Detta medför i sin tur ångest, sorg och oro.


Nu är remiss skickad av Dr Bertilson till Neurokirurgiska mottagningen i Linköping. 

Så nu är det bara att vänta.


Jag mår inte så bra just nu. Smärtan äter upp mig, mitt humör är inte så bra, jag har ångest och är orolig. Oroar mig för att männsikor i min närhet ska tröttna på mig, inte förstå, undra...

Det enda jag vill är att leva, känna inre styrka, känna fysisk styrka och ork. Att kunna arbeta, göra saker jag älskar, klättra i berg och göra långa vandringar i Scottland och i Spanien!


Men. En dag i taget. Nu kör vi på med skola och nationella prov, dansavslutningar och spanskaprov! Sen är det sommarlov!!!


Stor kram

/

Whiplashmamman




ANNONS
Av Sofia Eriksson - Söndag 3 mars 11:52

Kära Ni,

som alltid behöver jag alltid tänka, fundera och låta allt sjunka in innan jag sätter mig med datorn i knät och börjar skriva. 


Vet inte vad jag ska skriva eftersom det just nu bara är kaos i huvudet, en massa frågetecken. Frustration och uppgivenhet. Känner mig låg och ledsen. Allt snurrar bara runt, vem jag är med min skada, vem jag var innan, hur jag ska förhålla mig till allt det här- i mitt huvud är jag ju den pigga, glada, positiva tjej jag oftast är men min nackskada och min nervpåverkan påminner mig klart och tydligt att jag inte alls kan göra allt jag kunde innan olyckan, att jag faktiskt inte är samma tjej längre. Det är svårt. Det är som att JAG springer iväg, men blir hela tiden inhalad och instängd i detta nackskadade tillstånd. Jag har ju gett mig tusan på att bli bättre, och det har jag ju blivit genom åren efter mina operationer. Och jag måste kunna få bli ännu bättre. 


Som vanligt är jag nog utåt sett som vanligt, glad och positiv och klär upp mig och sminkar mig, allt för att känna mig som mig själv. Min överlevnadsinstinkt. Men jag går sönder inuti. Jag har så ont och är så domnad på min vänstra sida och det blir inte bättre. 


Vi åkte till London i slutet av februari. Hela familjen var med och det var fantastiskt, soligt och så mycket vackert och spännande att titta på. Vi hyrde en lägenhet i Shadwell via air bnb. Väldigt smidigt att åka tunnelbana, pendeltåg och buss därifrån.


På onsdagen åkte vi till Kensington där Medserena Upright MRI Centre ligger. Jag blev så väl emottagen, fick sitta ner i väntrummet i en skön fåtölj och jag fick en bricka med kaffe och kakor. Blev upphämtad och invisad i röntgenrummet. Undersökningen gick bra och bilder togs i sittande position, jag fick vrida huvudet åt höger och sedan åt vänster, uppåt och bakåt samt nedåt med hakan så långt mot bröstet som möjligt. Detta var förstås extremt smärtsamt. Väldigt viktigt att sitta still och inte svälja under tiden då bilderna tas. Fokuserade och försökte slappna av. Efteråt fick jag te och ännu mer kakor. De frågade till och med om de skulle höja värmen i väntrummet, jag blir ju väldigt skakig och frusen när jag får smärtpåslag.


Väl hemma har jag nu fått" Upright Positional MRI Report" mejlat till mig av Professor Smith. Givetvis svårt att förstå den medicinska terminologin så jag ska i veckan prata med Dr Bo C Bertilson. Han får förklara resultaten och även skriva en remiss angående pre. operation till neurokirurg. Vilken kirurg eller vilket sjukhus vet jag inte än. 


Nu ska jag bara försöka ta det lugnt, använda mina olika nackkragar och samla kraft och energi! Är lite låg just nu, trött och allt känns som en enda stor sörja av nacksmärtor, migrän, trötthet men även livet, det ljuva livet med allt vad det innebär. Familj, vänner, läxor, tandläkarbesök osv... Dessa fantastiska stunder med nära och kära, med musiken och sången. Det är fantastiskt! 


Jag sänder all styrka och en massa kärlek till bland andra Matilda Nordling men många andra nackskadade som kämpar för att få hjälp med sina skador. 


Min resa fortsätter...

Stor kram

/ Whiplashmamman



Av Sofia Eriksson - Torsdag 14 feb 20:40

Kära Ni,


Glad alla hjärtans dag önskar jag er alla.

Jag är dock en person som tycker att varje dag räknas, att vi ska visa varandra kärlek, omtanke och medmänsklighet alltid. Däremot är jag även en person som älskar att fira, att göra det lilla extra. Så ikväll har vi ätit gott, druckit god cava och öppnat en stor ask med chokladhjärtan! 


Nu sitter jag här i min grå favoritfåtölj med datorn i knät. Tankar och känslor trängs i mitt bröst, i mitt hjärta.

Jag är förstås glad och tacksam över att vi om bara några dagar flyger till London, hela familjen. Samtidigt har jag en rädsla som gnager inom mig, jag vet att jag måste opereras. Jag vill. Men jag har gjort så många operationer redan, det har gått bra. Men den sista...den var riktigt tuff, det kändes som att jag aldrig skulle bli mig själv igen. Att kunna gå, slippa den akuta sårsmärtan, all stark medicin som skulle gå ur kroppen, jag mådde så illa länge och kräktes så mycket.


Nu då? Jag är villig att lägga mig på operationsbordet igen eftersom jag förstår att min stora smärtproblematik kan minska. Men jag är ändå medveten om riskerna. Detta gör att jag redan nu letar efter den bästa neurokirurgen. Som kan denna typ av skador och gör denna typ av operation. Den senaste tiden får jag korta men intensiva smärtattacker, det känns som att allt kring bakhuvud, nacke och ut över bröstkorg och bröstrygg sitter löst. Jag får andnöd, det gör fruktansvärt ont och känns verkligen inte helt ofarligt...jag står still och tar några djupa andetag. Tar på nackkrage. Sen lättar det.


Men. En sak och en dag i taget. Först ska vår äldsta fantastiska dotter tävla i discodans på lördag. Söndagen vigs åt att packa. Vi ska även fika med en av mina käraste vänner och på eftermiddagen bjuda makens snälla fantastiska moster på middag. Sedan ska vi flyga till London! 


När vi kommer hem ska jag träffa Dr Bo C Bertilson och diskutera hur vi går vidare.

Förra måndagen var jag med i ett reportage om att så många av oss tvingas bli vårdflyktingar. Men det är min tro och min förhoppning att inom en snar framtid ska det i Sverige finnas möjlighet att bli undersökt i en Upright MRI! Att fler läkare vet hur vi nackskadade ska undersökas, vad de ska leta efter och hur vi ska bli, om inte botade, så behandlade! Ge aldrig upp!


Men nu mina vänner. Nu ska jag ta den sista smulan av vaniljhjärtat och njuta av mitt rödvin som står här bredvid mig, upphällt i min farmors finglas. Skål för dig farmor, hoppas att du hänger och slänger i de största ljuskronorna som finns där uppe i himlen!


Och alla Ni andra,

njut av livet, av dagen, av stunden. 

Allt vi har är här och nu.


Stor kram

/ Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - Fredag 8 feb 19:51

Kära Ni,


Under mitt senaste besök hos Dr Bertilsson konstaterades neuropatisk utbredning framförallt kraniocervikala övergången och C6. Nervstamspåverkan, påverkan på centrala nervsystemet. Uttalad nervpåverkan framförallt hyperreflexi från C6 nedåt som lindras påtagligt vid nacktraktion (huvudet lyfts lite med extrem försiktighet, endast av kunnig doktor) min huvudvärk lindras, likaså nackvärk, tinnitus, tryck i ögat samt synstörning och nervsmärtor och domningar i armar och händer. Klara fynd på posttraumatisk instabiliteti kraniocervikala övergången och nervpåverkanfrån diskoligamentära skador i flera nivåer.
 
Mitt alternativ är tydligt. Bedömning och åtgärd är posttraumatisk- och postoperativ förträngningsproblematik i halsryggen. Operativ stabilistering och friande av nerver. Tills dess ska jag använda stabiliserande krage, när jag går promenader och åker bil. Remitterad till London och Professor Francis Smith för en Upright MRI på Medserena Centre.
 
Jag har ansökt om ett" förhandsbesked" från försäkringskassan vilket innebär att jag kan få ersättning i efterhand.
Man kan antingen ringa och rådfråga eller läsa på hemsidan om "planerad vård utomlands". Att ha ett ordentligt medicinskt underlag är viktigt om försäkringskassan ska godkänna och ersätta kostnaden man lägger ut för denna röntgenundersökning. 
 
Vi kommer snart att åka till London, hela familjen. Vi har bokat boende via airbnb och flygstolar med ryanair. 
 
Röntgen kommer att ta ca 2 timmar och därefter får jag en genomgång av resultatet med professor Smith. Jag får även hemskickat journalen med detaljerat beskrivna fynd som gjorts vid undersökningen.
 
Därefter blir det kontakt och diskussion med, i första hand, min kirurg som senast opererade mig i Linköping.
 
Fortsättning följer!
Stor kram
/ Whiplashmamman
 
Av Sofia Eriksson - Onsdag 30 jan 14:35

Kära Ni,


Vilken dag! Eller rättare sagt: Vilken morgon! Nog för att jag alltid varit och är lite tankspridd, mycket som snurrar i min numera ganska trötta hjärna men imorsenhöll jag på att svamla till det ordentligt!! Mitt tåg från Kalmar till Stockholm skulle gå 8.00 och jag var som vanligt i väldigt god tid!! Jag hann stå länge och frysa på perrongen. Kände mig osäker på vilket spår mitt tåg skulle gå ifrån...1 minut i 8 kom tåget från Alvesta in o jag klev på det. Dock kändes det tomt och direkt kom en konduktör och sa lite försiktigt: hej...vart ska du? När jag svarat Alvesta (byte där till Stockholm) sa han att det går nu från spår 1. Nu!! Blev alldeles kall...tänkte att detta händer alltid mig hahaha. Jag var i ett tåg på spår 3...bommarna sänktes och tågsignal ljöd högt...men konduktören pekade åt mitt håìll o mitt rätta tåg väntade in mig när jag snyggt och graciöst lunkade med min väska i ena handen och kaffemuggen skvättandes i den andra. Tur att jag stått länge i minusgrader så kaffet var kallt när det hoppade ut över handen...nåväl. Slutligen satt jag på rätt tåg och försökte få hjärtat att lugna sig.


Resten av resan gick bra, jag bytte i Alvesta och hittade även där rätt tåg fast från början! 


Nu är jag på plats. Imorgon ska jag träffa Dr Bo Bertilson igen. Jag har skrivit en noggrann graf som visar min smärthistoria från olycksdagen tills idag, vilka behandlingar och operationer jag gjort genom åren och när jag känt mig bättre eller sämre. 


I nästa inlägg ska jag berätta om mitt andra besök hos Dr Bertilson och vad vi kom fram till. Jag kommer också att beskriva hur jag gått tillväga för att ansöka om förhandsbesked ifrån försäkringskassan gällande Upright MRI i London på Medserena Centre. 


Stor kram

/ Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - Måndag 21 jan 23:30

Kära Ni,

Hur många av Er har åkt till London och gjort en Upright MRI? Hur många av Er har opererats i Barcelona? Hur mår ni idag? Berätta!


Om ni vill och orkar vore statistik på detta mycket intressant i allas vår kamp att både få vår vård utomlands betald samt att Sverige införskaffar Upright MRI för snabbare och korrekt diagnos samt adekvat behandling av ex nackskador.


Jag har kontakt med delar av svensk vård som nu diskuterar just Upright MRI. Vi måste bevisa att vi inte kan bollas runt i vården hos okunniga läkare. 


Mejla mig gärna på:

frusofiaeriksson@gmail.com


Kram/

Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - Lördag 19 jan 18:24

Kära Ni,


I tisdagskväll körde jag och min käre make upp till Stockholm, närmare bestämt Handen i Haninge. Vi hade bokat in oss på Brandbergens Vandrarhem och enligt den trevliga Åke som arbetar där, är det många av Dr Bertilsons patienter som övernattar just här. Det ligger bara 5 minuter från kliniken.


Klockan 9.00 klev vi in på Torvallakliniken och blev vänligt emottagna av Nancy Bertilson, det är till henne man skickar sin remiss/egenremiss eller bara ställer frågor.

Därefter tog Dr Bo Bertilson emot oss och vi började med att prata, titta på min besvärsteckning samt granska min kurva som jag gjort som beskriver mina smärtnivåer över tid. Detta är väldigt viktigt inför den kliniska undersökningen. Det sista han gör är att titta på mina radiologiska undersökningar, liggande MR som jag gjort i Kalmar. Jag hade med dessa på en CD-skiva som jag bett min vårdcentral beställa. Dessa 3 metoder ska sedan sammanställas för att kunna ställa en korrekt diagnos och därefter erbjuda lämplig behandlingsmetod.


Besvärsritning (en människokropp ritad framifrån och en bredvid ritad bakifrån) är att fylla i mycket noggrant och inte utelämna några besvär eller symptom. Man ska kortfattat beskriva de olika besvären på ritningen. Dessa kan man hitta via denna länk: http://www.nackskada.se/Framfoerallt-raett-diagnos/mobile/

Denna besvärsritning fyller man i hemma och tar med vid undersökningstillfället. 


Smärtkurva betyder att man skriver ner årtal när smärtorna först uppkom och längre fram dagens datum. Däremellan skriver man årtal och kortfattat beskriver behandlingar, smärtskolor, eventuella operationer mm samt ritar kurvan efter hur hög eller låg smärta man upplevt vid de olika årtalen.


Klinisk undersökning innebär att Dr Bertilson undersöker mig genom att genomföra många olika tester. Jag fick börja med att sätta mig på britsen i underkläder och genast konstaterade han att jag har en tydlig nervpåverkan på min vänstra sida. (Vänster sida är och har alltid varit min absolut sämsta, dimsyn på vänster öga, hör sämre på vänster öra och är mest domnad i vänster hand och vissa fingrar osv. Vidare gjorde han olika känseltester för att påvisa nervskador/nervpåverkan, exempelvis med ett vasst föremål, en taggig rulle, kyla osv. Detta bevisade mina nervskador. Han lyfte även, extremt försiktigt, mitt huvud...så skönt. Smärtan minskade, så även domningarna. 


Det finns dom som inte riktigt är införstådda med hur stora skador som kan uppstå vid ett nacktrauma, i mitt fall bilolycka. Ett mycket enkelt sätt att förstå detta är att hålla i en sten som väger lika mycket som ett huvud, ungefär 4 -5 kg. Huvudets tyngd ökar när det utsätts för den hastiga rörelse som uppstår vid en trafikolycka. Då orkar halsens och nackens muskler inte hålla emot. Hos Dr Bertilson ligger en sten med denna vikt som vi patienter får hålla i. Denna tyngd bärs alltså upp av nacken. Vid en olycka då det tunga huvudet kastas fram och tillbaka är det ju självklart att det uppkommer skador i nackens muskler, nervtrådar, ligament och leder mm. Att tro någonting annat är bara dumt.


Fakta från Wikipedia; Nacken:

Flera ligament omger nacklederna och begränsar  kraniets rörelser så att förlängda märgen och ryggmärgen inte skadas. Ett komplicerat system av ligament ser till att tappkotans vertikala utskott inte böjs in mot ryggmärgen vid till exempel bilolyckor. 

 

Efter den kliniska undersökningen samtalar vi igen. Dr Bertilson är en mycket sympatisk, korrekt, kunnig och noggrann doktor. Han berättar att det finns två typer av nervpåverkan; Rotpåverkan (de utgående nerverna från ryggraden) och Nervstamspåverkan (inuti). 


Min diagnos efter detta första undersökningstillfälle är att jag tydligt har nervpåverkan med tendens till Hyperreflexi ( ur Fass.se reflexerna blir känsligare och lättare retade än normalt). Den centrala nervstammen är påverkad i viss nivå och detta är ett fynd som definitivt måste undersökas flera gånger. Jag har diskoligamentära skador på ryggraden på flera olika nivåer.


Vi har redan bokat in ett nytt undersökningstillfälle inom snar framtid. 

Fortsättning följer...


Kram

/ Whiplashmamman


Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ whiplashmamman med Blogkeen
Följ whiplashmamman med Bloglovin'

Whiplashmamman


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se